Inlägget gjort

Bilder av Johanna (Visions of Johanna)

Bilder av Johanna

Är det inte typiskt för natten,
att spela spratt när man försöker va’ tyst och stilla
vi är strandsatta i kvällen men vi låtsas att det inte är så illa
och Louise talar vackert om gräset för att få dej att trilla
ljuset fladdrar i huset mittemot
elementen hostar som dom hade sot
på radion trallar countryn som förgjort
men det inget, inget alls att va’ emot
Bara Louise, omslingrad med sin vän
och dessa bilder av Johanna, som uppslukar mej igen

I detta kala rum, där damerna
leker blindbock med nyckelkedjan som bindel
Och de mindre fina flickorna, dom tisslar om sina kap i nattens vimmel
kan vi höra nattvakten klicka med sin lampa,
och undra om det är han eller dom som har fastnat i sin himmel
Men Louise är OK som hon är
med sin bräckliga skuggkaraktär
men hon gör situationen klar och prekär:
att Johanna saknas här
den svaga lampans spöksken ropar i hennes ansiktes ben
där dessa bilder av Johanna tagit över på scen

Den lilla vilsna pojken han tar sej själv på allvar utan prut
han skryter om sitt elände, om farligheter som han fått stå ut
och när man nämner hennes namn, så nämner han en avskedskyss till slut
han är fräck så det gott räcker till
för att vara så hjälplös och vill
han muttrar in i väggen intill
medan jag tiger still
Åh, hur ska jag förklara, jag blir bara uttömd och matt
och dessa bilder av Johanna får mej att vaka i natt

Inne på museerna står evigheten inför rätta varje dag
och röster ekar, det är så här som frälsningen ser ut efter ett tag
men Mona Lisa måste ha längtat ut, det syns i hennes drömska anletsdrag
och den lantliga blomman hon fryser
när geleansiktesdamerna nyser
När hon med mustaschen gör en scen
Av att söka sina knän
Juveler och krimskrams hänger ifrån mulåsnans hals
men dessa bilder av Johanna vill inte släppa mej alls

Gårdfarihandlarn talar till grevinnan som låtsas hon förstår honom
och säger vet du nån som inte e en parasit så ska jag be honom en bön om Gud kan nå honom
men som Louise alltid säger, det finns inte mycket att se, och går till honom hellre än försmår honom
Madonnan döljer ännu sitt ljus
Den tomma buren vittrar till grus
Där hon dansat i tiljornas hus
Och fiolspelarn lämnar sitt bås
Och klottrar allt e’ betalt och i lås
På en fiskbil med en menande chose och mitt sinne förgås
Med dödsdansens toner i regnet, som munspelen kvidande tar
är dessa bilder av Johanna nu allt som finns kvar

Inlägget gjort

Ny artikel – om marknadshyrornas problem

Funkar det verkligen att resonera på samma sätt kring hyresboende som vilken vara som helst? Vem har hört en diskussion om marknadshyror på hamburgare?

En debattartikel i Aftonbladet  https://erkeus.se/om-marknadshyror-och-boendes-varderingar/

 

DEBATT. Nu är det många som talar om marknadshyror igen. Envist dyker kravet upp då och då. Det är dock oftast lite oklart vad man talar om.

Ingen verkar tycka att ägare av flerfamiljshus fritt ska kunna byta ut dem som bor i husen när det finns folk som kan och vill betala mer för att ta över deras hem.

Man rör sej i stället med begrepp som att hyrorna ska motsvara de boendes värderingar, ett inte särskilt glasklart begrepp.

Vad det handlar om är att man söker jämföra bostäder med ”vilken vara som helst” och anser att alla problem skulle lösas bara marknaden fick fritt eller friare spelrum.

Men fungerar detta?

Om vi nu ska tala om de boendes värderingar, låt oss titta på vad det kan handla om. I boendet är många värden inblandade, som inte kan köpas och säljas, och själva ”produkten”, hemmet, skiljer sej från det mesta som man köper och säljer på avgörande sätt. Och en extra särställning har hyresboendet, där man hyr sitt hem av en annan.

För det första, det handlar alltså om hem. Visst handlar det i utgångsläget om en slags produkt som framställts, en tom lägenhet med sin utrustning. Men ett etablerat hem är för de flesta en starkt personlig sak, en förlängning av dem själva, där man organiserar sitt liv.

I hemmet ordnar man med en betydande arbetsinsats en unik miljö, som anpassas till de egna behoven och personligheten, något som skapar viktiga positiva värden. Det handlar både om hemkänslan och det investerade arbetet i att forma hemmet.

Hemmet handlar också om en geografisk omgivning, där man uträttar sina vardagliga och festliga göromål, har relationer till barnens skola eller dagis, lokala butiker, kaféer och restauranger och så vidare, liksom förhoppningsvis ett nätverk av personliga kontakter i och runt huset eller i stadsdelen/byn.

Ju längre man bor på ett ställe, ju mer etableras därför en levande relation till lägenheten, huset och platsen. De värden som man skapar i och runt hemmet är personliga; de går förlorade om man flyttar, och kan inte tas över av någon annan. En viss lägenhet eller ett hus har alltså ett större värde för den som bor där än det har för någon som skulle vilja bo där. Undantag finns möjligen för vissa typiska genomgångsbostäder.

Alla dessa hemmahörandevärden har alltså ingenting med insatser från en hyresvärd att göra. Förmodligen är det dessa värden vissa ekonomer menar när man talar om ”inlåsningseffekter”. I praktiken innebär det att en hyresvärd kan exploatera hemmahörandevärdena, genom att försätta boende i ett val mellan att ge upp dessa värden och flytta eller betala en högre hyra för att behålla dem.

Det finns också andra, mer opersonliga värden, som handlar om kvaliteterna i den omgivande miljön. Det kan vara naturfenomen som utsikter, vatten och skog, eller kulturfenomen som tillgång till affärer, trafikknutpunkter, kulturevenemang etcetera. Dessa miljövärden kan för den boende ingå i hemmahörandevärdena eftersom miljön kan fyllas med detaljkännedom, förtrogenhet, minnen, och så vidare.

Miljövärdena kan också vara attraktiva för den som vill bebo en lägenhet eller ett hus den inte har tillgång till, som då dras till dessa kvaliteter i miljön på ett mera opersonligt sätt.

Varken hemmahörandevärden eller miljövärden har alltså skapats av den som hyr ut bostaden. Frågan är varför denne ska kunna ta betalt för dem.

Är det dessa värden man vill att hyreshöjningarna ska motsvara?

Hur skulle man räkna ut detta?

Ja, troligen vid den hyra där den boende får nog och flyttar? Men är detta rimligt? Även om man motiverar höjningarna med ett ”objektivt hyresgästintresse” som man enligt dagens lagstiftning gör i hyresnämnderna idag.

Att här med krystade medel söka tillämpa förenklade teorier som kan fungera när det gäller hamburgare är feltänkt eller medvetet styrt av eftergifter för girighet hos dem som har makten kring hyresboendet.

Vem har hört en ideologisk debatt om marknadsvärdet på hamburgare eller hänvisning till ”det objektiva hamburgarköparintresset”?

En offentlig reglering som ger hyresvärdar en rimlig betalning för sina insatser och de boende ett reellt inflytande över villkoren för sina hem borde införas.

Vi reglerar mark, farliga produkter, infrastruktur och socialt tillåtna beteenden med hänsyn till det allmänna bästa utan problem.

Rätten till bostad är inskriven i grundlagen och uthyrning av hem borde vara en serviceverksamhet i det allmännas tjänst.

Jo, vi hade ju en ”allmännytta” för inte så länge sen. Dags att tänka en vända till?

Anders Erkéus

F.d. styrelseledamot,

Stockholmshem

Inlägget gjort

Bankerna eller medborgarna

När coronan slår till:

Kris betyder ju möjlighet, ett uttryck vi har hört en del. Den omfattande kris vi har nu borde bjuda på många möjligheter att tänka nytt. Kanske gamla metoder att lösa problem kunde omprövas? När staten ska söka rädda en ekonomi som plötsligt består av många småföretagare och kulturarbetare utan kunder och lönearbetare och gig-arbetare i färd med att bli utan arbete, vad gör man då? Man ser till att Riksbanken ställer 500 miljarder extra till bankernas förfogande för att ”göra ansvarsfulla kreditbeslut” och spär på  ytterligare genom att köpa upp för 300 miljarder av deras obligationer. Syftet är att bankerna som normalt ska låna ut mot ränta till dem man kan göra vinst på, med högre räntor ju större risk. Med vetskap att staten ändå räddar dem om de misslyckas. Småföretagare berättar nu hur de får nobben av bankerna när kunderna försvunnit och de söker få del av dessa pengar.

Om man var benägen att tänka nytt, vad kunde man göra då? Antag att man ställde samma pengar till förfogande för alla som bor i Sverige. Till exempel genom att förbereda för den planerade E-kronan, och ge alla varsitt konto i Riksbanken, med rätt att ta ut 10-15000 i månaden närmaste tiden, tills det värsta förhoppningsvis har blåst över. 500 miljarder skulle räcka till 10 000 i månaden till alla (inkl barn) under fem månader, eller 16700 under tre månader. Kontona finns redan som skattekonton hos skatteverket, och en källa på Riksbanken uttalar sej positivt om idén. Donald Trump, av alla, planerar att förse medborgarna med resurser för att klara krisen via utbetalningar på liknande sätt. Småföretagare, kulturarbetare och gig-jobbare skulle på detta sätt kunna agera så som krisen kräver utan att riskera total kollaps av sin verksamhet. Rentav utveckla nya verksamheter eller reformera de gamla i någotsånär lugn och ro, kanske ompröva strategier för att möta den andra stora krisen, klimatförändringarna. Lönearbetare kommer att kunna göra rimliga avtal om arbetsmängder och lönenivå med sina arbetsgivare efter vad sjukdomsläget och företagens och allas materiella överlevnad kräver. Det torde gälla även större företag. Alla skulle också ha råd att agera som kunder, slippa oroa sej för grundtryggheten och stötta ekonomin den vägen.

Varför är en sådan tanke så otänkbar? Ett tecken på den bristande tilliten till medborgarna som utvecklats i de senaste decenniernas arbetslinje- och övervakningssamhälle? Eller bara brist på kreativt tänkande?

 

Inlägget gjort

Hållbahetstips på plats

Nu finns en sammanställning av ”tips för en hållbar livsstil”   här,  och även en engelsk version här, den senare ligger osynlig för menyn, kanske gör jag en engelskpråkig avdelning så småningom. Tipsa era engelskspråkiga vänner så länge.   Tipsen innehåller bara rubriker egentligen,  och berör hur man kan hantera prylar , saker att tänka på vid speciella tillfällen och en avdelning för dem som driver företag.  Det kan bli en rejäl bok om de byggs ut, vilket kräver lite tid och gärna pengar   🙂

Inlägget gjort

Antropologiska studier 2

Ännu en titt i affären.  Hos COOP på Medborgarplatsen försöker jag köpa ägg.  Nya skyltar på hyllkanten, med jättesmå jämförpriser under den stora prissiffran.  Efter kisande mot hyllan noterar jag att hälften av äggen anger jämförpris per ägg, hälfter per kilo.   Bland grönsakerna har man börjat sälja paprikan och auberginerna per styck.  Allt svårare att jämföra priser, ökad förvirring..  Vi vet att målet är att helt ta bort hyllkantsskyltarna, som kräver ett olönsamt manuellt arbete i butiken.  Här och var , ännu diskret, står terminalerna där man kan se vad saker kostar via streckkoderna på paketen.  Automatkassorna tar alltmer plats, den enstaka manuella kassans kö ökar. Kassapersonalen ska också bort snart. I COOPs närbutik vid Södra station försökte man vid införandet av automatkassorna ha stängda grindar som krävde scannande av kvittot för att komma ut, även om man handlat i den enda bemannade kassan.  Men det gick inte – än, folk protesterade, grinden är nu öppen. Ännu kan man gå ut därifrån okontrollerad.  Det finns dock ett tillskott till personalen i de stora butikerna! Väktarna, som börjar dyka upp mellan hyllorna.

Utvecklingen förutsågs faktiskt av den gamle kåsören Red Top (Lennart Nyblom), på sjuttiotalet, som skapade en liten fiktiv by, som var Sverige. Han beskrev hur handlaren där ville avskaffa all personal och ersätta dem med automatik och beväpnade butikskontrollanter.  Det närmar sej, vi får se hur det går. Och tänker vi tiga och ”gilla det nya”?