Inlägget gjort

Under ytan

Fiskar kommer inte undan
med ständigt vidöppna ögon
fuktade av havets sälta
möter de sitt öde

fiskarna blev kvar
när vi andra sökte nya element

nån halvmiljard år senare
kan du möta deras outgrundliga blick
och för oss uttryckslösa ansikte
när du drar upp dom
för att införliva deras kroppar med din
med krokar genom ansiktet
eller i hundratal tillsammans
kvävandes i samma luft
som din egen kropp villkorslöst kräver
du kan då vara tacksam för
att du slipper se in i deras inre

metandet
en dödlig meditation
betraktande en korkbit
lyssnande till kluckandet mot klinkerna
väntande
hoppandes att kroken inte fastnat i ögat
förbarmande bryter vi nacken av den fångade
om vi är modiga
och inte vill se dem flämta efter vatten
sprattlande
långsamt stelnande

det finns fiskar som kan så mycket konstiga saker
byter kön, ruvar sina barn i munnen, orienterar med elektricitet
gräver ner sej i dyn eller kastar sej upp i luften
klättrar uppför lodräta vattenfall
anlägger vackra mandalor i havsbottnens sand
till sin älskade
ja, vad ska man göra
när man har att diskret hålla sej undan
de övervattniska utvecklingarna och konflikterna
om inte odla sina egenarter
låta världen vara i fred,
och röra sej fritt,
som fisken i vattnet
med öppna ögon
kanske – en förebild

Inlägget gjort

Vart tog kunskapssamhället vägen?

Det sägs att fiskar inte har koll på vattnet de lever i. Och att människor inte har koll på kulturen de lever i. Så är det nog i allmänhet. I vårt fall handlar det om normer om hur man ska leva, vad som är gott och ont, viktigt och oviktigt, värden som för oss är självskrivna. Vad som är framgång och misslyckande. Vilka typiska konflikter som uppstår. Kanske vad vi i grunden är, varför vi är här. Ostörda på en plats och i en tid kan vi leva utan att ifrågasätta vår världsbild.

Men historien är i rörelse, och världen blir mindre och mindre när det gäller kontakter med andra människor, som visar sej ha andra normer, värderingar och världsbilder. Och studerar vi historien ser vi att också att våra nuvarande tankesätt inte alltid funnits.

I slutet på 1900-talet talade många om att en ny tid stod för dörren och man andades optimism. Man identifierade den bestående västerländska kulturen som ett industrisamhälle, som hade fullföljt sin historiska mission och skulle avlösas av något nytt. Många begrepp var i omlopp. Man talade om ett tjänstesamhälle, ett informationssamhälle, ett IT-samhälle eller ibland ett kunskapssamhälle eller ett upplevelsesamhälle.  Det fanns tendenser att endast se dessa som nya varianter på samma sak, bara att det var andra penningstyrda aktiviteter som skulle sysselsätta oss och hålla igång den ekonomiska tillväxten och resursförbrukningen.

Men det fanns också begrepp som tog fasta på mera grundläggande förskjutningar. Industrisamhället betydde inte bara att industriarbetena och industriproduktionen bar upp samhället utan också att dessas värden genomsyrade hela samhället och kulturen. Ja, till och med språket färgades av maskin- , matematik- och fysikmetaforer från den framgångsrika produktionen. Det som räknades var det som kunde just räknas, och den framställda produkten var central. Vi hade ett samhällsmaskineri, där hjulen skulle rulla och arbetskraften vara kuggar i maskineriet. Osynliga marknadskrafter spelade i bakgrunden. Det gällde att hålla ångan uppe, och lägga in en växel till.

Industrisamhället var/är ju också ett kommersiellt konsumtionssamhälle, där alltfler mellanhavanden förväntades ske med hjälp av pengar. Även här ser vi hur språket färgats. Numera tänker vi kanske mest på pengarelaterade saker när vi talar om tjänster, skuld, råd, förmögenhet. Till och med vara och handla för numera tankarna till pengar.

Så det sitter ganska djupt. Men som sagt har en djupare kritik förekommit under större delen av efterkrigstiden, och man anar också motsättningar som funnits på plats i århundraden, där till exempel romantiken var en elitrörelse som ifrågasatte det expanderande industrisamhällets krasshet och okänslighet inför mänskliga upplevda värden. Det sena nittonhundratalet födde ju också kritik av  degrundläggande värdena via postmodernism och tal om vattumannens tidsålder mm från vissa kretsar.  Även i dag kan man se tydliga tecken på att något nytt är på gång historiskt. Medvetenheten om naturens gränser spelar in, internet som en ny arena för global samverkan skapar nya möjligheter, och rentav anar vi en sorts mättnad, där många vill ändra sin livsstil till ett sätt där det inte längre handlar om att producera och konsumera så snabbt och så mycket som möjligt. Ett nytt kunskapssamhälle eller ett upplevelsesamhälle, kan ju också peka på nya värden och normer riktade åt våra inre liv snarare än vår yttre konsumtion och status.

Sedan millennieskiftet har ju flera nya företeelser dykt upp som gjort bilden otydligare, med nynationalism, identitetspolitik, terrorism, migrationsströmmar, tron på artificiell intelligens med mera, men det går att se dessa fenomen som delar i den större omvandlingen, som motreaktioner, kompletteringar och räddningsförsök. Att den gamla höger-vänsterskalan i politiken inte räcker till börjar bli accepterat, även om det i dag är vanligare att lyfta fram en globalism-nationalism -dimension som komplettering (gal-tan skalan) än distinktionen industrisamhälle-kunskapssamhälle som jag tittade på här.

Inlägget gjort

Om friheten

 

Vi talar om frihet

men vi kommer inte undan

vi vill inte känna språkets och kulturens bojor

och riskerar därmed att inte ge oss chansen

att uppleva det sociala fängelsets möjligheter

en begränsad oändlighet

likt antalet tal mellan noll och ett

Låt oss vandra längs gränserna

låt begränsningarna smeka våra utlämnade kroppar

låt oss besöka bortglömda och ensliga rum

där vi alla eller några djärva uppehållit sej

i stunder då ingen behövde drömma om frihet

Inlägget gjort

Om nivåer och perspektiv

Det som jag hade mest personlig nytta av i integralteorin var insikten att man normalt hyser många olika perspektiv inom sej, mer eller mindre avancerade och inkluderande. Vi har till exempel en omedelbart reagerande nivå  som är rätt egocentrisk, vi har en konventionell nivå, som lärt sej olika normer och förklaringar av ens grupp/familj/nation och vi har en kalkylerande individuell nivå, som styr oss mot egenuppsatta mål och ibland kan hantera de andra nivåerna.  Har vi tur så växer vi till oss så att vi hittar perspektiv som är mer attraktiva för oss än att jaga vår egen framgång, kanske en humanism eller ett ekologiskt perspektiv.  Och bortom allt detta skymtar någon form av försoning med alltihop som väcker upplevelser som vi inte har bra ord för, man säger ”spiritual” på engelska. Och i andra änden, innan vi ens är egocentriska finns ju en sorts ”förening med alltet” när vi som bebisar inte förmår att skilja på vad som överhuvudtaget är vårt eget, prisgivna åt våra känslor.

Att kunna  reda ut vad som är vad av det som dyker upp i kropp och sinne är mycket nyttigt.   Och svårt.  Men i vissa avseenden nödvändigt om vi ska komma vidare med det här vi hålls med på klumpen i Vintergatans utkanter .

Integralteorin innehåller mycket mer, det får vi återkomma till.

Inlägget gjort

Drapa i det tredje årtusendet

 

Efter Georg Stiernhielms Hercules
om språkets kommersialisering

Henrik låg kvar i sängen en morgon i sena sin ungdom
utless på krävande åtgärder, välvilligt valda metoder
tänkta att leda till mening och stolthet på vägen i livet
när han nu saknade jobb och levde på gränsen till armod
kämpande tappert mot utanförskapet och smygande skammen
grubblande över sitt liv och utan en framtid framför sej

Plötsligt så tändes ett ljus i hans överbelastade sinne
Fylld utav kraft gick han bort till sin dator, slog på den och väckte
skrivarprogrammet ur strömlösa dvalan och började knappa.
Sålunda skaldade Henrik nu – i ilska och oväntad klarhet:

Låt mej få kvida till tröst en drapa om tiden som timar
Ekonomitro och ordrevisioner är temat för tanken
under en tid när många förbryllat betraktar när sånt som
fordom var sett som givet försvinner i flödet av djärva
brott emot brukliga seder vars självklarhet hastigt förbleknar
Alltmedan språket förvandlats till stöd för det samtal som råder

Låt oss då börja med magiska mantrat, som hyllas av många
Globalisering som låter oss tänka på omsorg om jorden,
vitt perspektiv och handlingar långt bortom snäva kalkyler
Kallsinnigt kidnappat av de bemedlade bolagens språkrör
som en beteckning på hur de nu samvetslöst utnyttjar världen
utan att bry sej om vem som mister sin plats i fabriken
nedlagd i västliga småstaden, flyttad till tropiska nejder
lockande bybor att lämna sin hembygd med löften om framgång
stuvade tätt i baracker så långt från jorden de ärvde

Detta är dock inte enda exemplet på hur det gått till när
själva vårt språk har formats av krassa värderingars förtur
medan vårt nutida samhälle djärvt växte fram ur historien.

En gång i tiden var råd en klokhet man delgav varandra
medan det numera mestadels handlar om pengar på banken
Inte så många vet råd, men många med pengar de har det
Deras förmögna förmåga ger rätten att slippa ta ansvar för livet

En gång betydde ju också förmögenhet faktiskt förmåga
kunskap att lösa problem och att framställa värdefull nytta
Alltmedan penningen nu tagit över betydelsen smärtfritt
tappar vi alla en delaktig makt över tingen och livet
Återstår bara att samla på makten hos pengar och status.

Rättfärdigt handla var något som förr var en dygd att beakta
Sålunda väntades samvetet leda oss rätt genom dagen
Kraftfulla medvetna handlingar blandat med ömsinta gester
Handla på rea är nu den dygd som oss driver i livet
samtidigt bidragande till tillväxtens heliga framsteg

Vänskapens uttryck var fordom en tjänst åt den som behövde
bistånd och samtidigt givande glädje åt den som fått hjälpa
Numera säljs den och handlas likt varor på marknadens villkor
utan att inblanda känslor och löften om gentjänst tillbaka
Drömmen om tjänstesamhället beskriver en förutsedd framtid
alltmera fylld av betalning för saker vi gör åt varandra

Frågan om varats natur har gäckat var tids filosofer
Mening och mål med att vara har legat i centrum av gåtan
Numera skapas den självklara meningen lätt genom varan
som vi bär hem från affären och lagrar i skåp och på hyllor
Vad det må vara, så ger den oss uppskov från tvivel och ångest

Till och med skulden som plågat vårt sinne sen urminnes tider
löses numera med knapptryck eller i reda kontanter
Endast om pengarna slutligen fattas och fogden tar över
kanske en gammaldags skuld kunde greppa det nutida sinnet

Sålunda har vi förvandlat de viktiga orden till måttstock
över hur pengarna vandrar ibland oss som tecken på nytta
visande makt och beräknade roller som ordnar oss noggrant
över och under varandra i status och möjliga lagrar

Underligt nog kan vi hitta ett ord med det motsatta ödet
att från en snäv och begränsad kontext breda ut sej i språket
ty vi behöver ju ändå beskriva det allmänna goda.
Matematikens abstrakta domän fick ersätta himlen
Prästernas hemliga pakt med Gud blev vetenskapsmännens
privilegierade tillgång till verklighetens mysterier
Heliga handlingar fordom var konfirmationen och nattvard
Numera helighålls däremot köpet och tingproduktionen
alltmedan framstegen räknas i lösryckta siffror om tillväxt
Sålunda är det nu räknandet självt som förhöjts metaforiskt
Vill du förmedla din kärlek så hoppas du på att den räknas
i en prekär konkurrens med sådant som bokstavligt – just det

Utanpå dessa exempel på ord som förbytit sin mening
finner vi också hur ord som var bra har förlorat sitt värde

Förr var det viktigt att skydda sånt som man ville bevara
Protektionism är nu framstegsförhindrande tecken på feghet
Länder ska undvika skydda sitt folk från förlorad försörjning
Allt medan äventyrshjältar tar risker och hyllas i TV
mönster för hur kommunalråd i glesbygd bör sköta sin budget

Likaså är det nu fel att vilja bedriva reglering
Allting ska tillåtas hända fritt på en marknadsarena
Kökskranen borde väl bara ha till eller från hos dom frälsta
sålunda låtande vattnet få flöda i forsande frihet

Allt går så bra av sig självt att planering har blivit ett otyg
Jo, fast det gäller förstås politikens beslutskorridorer
dom som förväntas ha koll på samhällets tveksamma helhet
Turligt planeras detaljrikt i storföretagens kontorsrum

Henrik går ur sitt program och lämnar sin insuttna skrivplats
tänker en stund betraktande tomt genom otvättat fönster
vänder så åter till sängen och drar sitt täcke till hakan
tänker på Stjernhielm som kämpade förr för språkets förfining
visande ynglingar vägen till dygdefull strävan och mognad
finner att lättjan är lysande svar på flättjan1 i tiden
stannar i sängen för dagen och lyssnar på ljuden från gatan
Drömmer om kommande tider då orden har återfått makten
redskap för forskande samtal om mål och mening med livet
kraften att visa på vägar mot framtida ljusnande tider

 

1  Flättja = flärd, lättsinne – använt av Stiernhielm i dikten Hercules

Inlägget gjort

Tips till rappare

Dikt om ett sätt att berätta som saknas i dagens salonger

Åldriga versmått söker sin plats i en sjudande nutid
fylld utav budskap om varor och åsikter huller om buller
mitt ibland detta har ordens musik fått en chans att belyssnas
rappande stjärnor som aldrig läst Stiernhjelm bjuder oss alla
nutida drapor om livet och samhällets brister och fröjder
framfört med känsla och kärlek för ordens förtrollande rytmer

Varför då inte ta steget och väcka hexameterdikten
klassiska leken med stopp och fortsatta rytmiska flöden
Några kan minnas från skoltidens stelnade kunskap
versfötters regler: troké är en jamb och jamben troké
medan den sköna daktylen som ord är långt från daktyl
sjungande gungande fram uti versradens rytmiska flöde
brytande strömmen ibland med cesur nånstans där det passar
slutande sen med troké efter fem eller fyra daktyler

Annat som passar är fler konsonanter som klingar kamratligt
så det kan låta som susande säv eller vinande vindar

Mera hexameter skulle ge färg åt de rappande alstren
Dags att ta fram den och ge den en plats i den nya kulturen

 

Här ett exempel

Inlägget gjort

Att slippa slippa

Vårt effektiva industrisamhälle var länge en succé. Det var ingen tvekan om att nyheterna det frambringade utgjorde framsteg, vi hade upplevt problem som vi nu slapp. Slitsamma och farliga jobb avskaffades, svåra sjukdomar utplånades och många vidskepliga fördomar som skapade lidande ebbade ut. Nu möjliggjordes en massproduktion av billiga produkter för livets alla sidor och en effektivisering av administrationen i offentlighet och företag. Vi fick en bekvämlighet vi uppskattade, och industrisamhällets inriktning på eliminering av mänskliga ansträngningar blev grund för en kultur, ett sätt att leva, ett sätt att tänka och värdera inställningar, handlingar och ting. Otidsenliga hantverk tynade under tiden bort.

Och vi knegar på. Vi fortsätter jaga bekvämligheter och tidsbesparingar, mekaniseringen har kompletterats av datorisering och robotisering. Vi förväntar oss en ständig förnyelse av maskiner och hjälpmedel för att ytterligare befria oss från ansträngningar och erbjuda nya former av bekvämligheter. Nu handlar det mycket om behov vi inte visste att vi hade, vi reagerar på de nya prylarna och uppskattar att ha det senaste. Avskaffandet av slitsamma sysslor har gått vidare mot att vi inte ska behöva ta i fysiskt eller använda händer överhuvudtaget. Detta medan visioner om ett alltmer datoriserat och robotiserat samhälle fyller medierna. Ett automatiserat paradis hägrar.

Vi slipper alltså numera alltmer handlingar, kunskaper och färdigheter, som vi tidigare behövde behärska och inte betraktade som plågor eller problem. Vi erbjuds numera sedan länge att slippa kunna huvudräkna, slippa kunna stava och senast att slippa skaffa oss lokalsinne och veta var vi befinner oss. Datorer, så kallade smarta telefoner och andra digitaliserade maskiner avlastar oss från alltmer, och så länge de fungerar och förutsättningarna är rätt så kan vi luta oss tillbaka medan robotgräsklippare och dito dammsugare vankar runt på våra öppna släta gräsmattor och golv. Vi ska också slippa förstå hur tingen fungerar; det är numera ”avancerat” att veta var på din dator filerna ligger, för att inte tala om hur bilen fungerar.

Socialt har också slippandet brett ut sej. Vi ska slippa utsättas för okända, via våra gated communities i flerbostadshusen och även slippa möta varandra där, via anonymt reglerade tillträden till de digitalt låsta före detta gemensamma utrymmena som tvättstugorna. Med hjälp av nätets filterbubblor och telefonernas displayer och blockeringsmöjligheter slipper vi oönskade möten och konfrontationer med varandra.

Kanske finner vi inspiration i dem som lyckats i industrisamhället, som via sin rikedom kan se till att de slipper ta hand om sitt eget liv på ytterligare alla möjliga sätt, genom att köpa tjänster av andra, som att slippa sköta sina hem via via rut- och rotavdrag. De går ju också före genom att köpa de nya smarta tingen när de är dyrast. De här sakerna där vi till och med slipper trycka på knappar och kan prata med dem i stället.

I förlängningen hör vi många som förväntar sej att maskinerna ska ta över för gott och i princip göra oss materiellt ”oanvändbara”, extremast skulle vi slippa allt inklusive våra kroppar, vilket transhumanisterna drömmer om.

Mitt i detta slippande har ett nytt fenomen börjat göra sej gällande hos allt fler i nutiden. Det verkar som det för de flesta sällan infinner sig en upplevelsemässig befrielse i slippandet. Vi har börjat ställa oss frågan vad som egentligen är tillfredsställande att syssla med och att kunna. Vill vi verkligen slippa allt mer mänskligt? Vi är ju faktiskt skapade för att kunna vara aktiva, rentav mångkunnigare än någon annan art.

Vi ser därför hur aktiviteter som långkok , stickning och annat ”tidsödande” är på väg tillbaka, och alla fixarprogrammen på TV kring mat och hus kan ju leda till aktivitet i efterföljd. Nördar som verkligen sätter sej in i diverse områden dyker upp, och får en ökad status, och många bortglömda hantverk har återuppstått som udda men uppskattade fenomen. Det pågår en kamp för att rädda internet som det kreativa verktyg det var från början. Lite mer seriösa datingprogram verkar söka förmedla lite psykologisk kunskap så vi ska kunna intressera oss för ett personligt växande.

Det sas en tid att industrisamhället skulle ersättas av ett kunskapssamhälle. Paradoxalt nog har det inneburit att vi själva förväntas kunna allt mindre själva. Men med den nya motrörelsen kanske vi närmar vi oss ett riktigt kunskapssamhälle, där vi söker en bred kunskap om allt möjligt, där vi gläds åt att allt oftare kunna lösa våra problem själva och tillsammans, skapa, fixa, laga och pryda med hjälp av maskiner och teknik vi behärskar och förstår, i ett tempo vi trivs med. Industrisamhällets slippande är kanske inte lika lockande längre som ett ideal för framtiden. Kanske är det dags att slippa slippa.

Inlägget gjort

Ett hem är ingen hamburgare

Här en artikel där jag problematiserar tillämpningen av marknadstänkande på boendet, och hyresboendet i synnerhet:

 

DEBATT. Nu är det många som talar om marknadshyror igen. Envist dyker kravet upp då och då. Det är dock oftast lite oklart vad man talar om.

Ingen verkar tycka att ägare av flerfamiljshus fritt ska kunna byta ut dem som bor i husen när det finns folk som kan och vill betala mer för att ta över deras hem.

Man rör sej i stället med begrepp som att hyrorna ska motsvara de boendes värderingar, ett inte särskilt glasklart begrepp.

Vad det handlar om är att man söker jämföra bostäder med ”vilken vara som helst” och anser att alla problem skulle lösas bara marknaden fick fritt eller friare spelrum.

Men fungerar detta?

Om vi nu ska tala om de boendes värderingar, låt oss titta på vad det kan handla om. I boendet är många värden inblandade, som inte kan köpas och säljas, och själva ”produkten”, hemmet, skiljer sej från det mesta som man köper och säljer på avgörande sätt. Och en extra särställning har hyresboendet, där man hyr sitt hem av en annan.

För det första, det handlar alltså om hem. Visst handlar det i utgångsläget om en slags produkt som framställts, en tom lägenhet med sin utrustning. Men ett etablerat hem är för de flesta en starkt personlig sak, en förlängning av dem själva, där man organiserar sitt liv.

I hemmet ordnar man med en betydande arbetsinsats en unik miljö, som anpassas till de egna behoven och personligheten, något som skapar viktiga positiva värden. Det handlar både om hemkänslan och det investerade arbetet i att forma hemmet.

Hemmet handlar också om en geografisk omgivning, där man uträttar sina vardagliga och festliga göromål, har relationer till barnens skola eller dagis, lokala butiker, kaféer och restauranger och så vidare, liksom förhoppningsvis ett nätverk av personliga kontakter i och runt huset eller i stadsdelen/byn.

Ju längre man bor på ett ställe, ju mer etableras därför en levande relation till lägenheten, huset och platsen. De värden som man skapar i och runt hemmet är personliga; de går förlorade om man flyttar, och kan inte tas över av någon annan. En viss lägenhet eller ett hus har alltså ett större värde för den som bor där än det har för någon som skulle vilja bo där. Undantag finns möjligen för vissa typiska genomgångsbostäder.

Alla dessa hemmahörandevärden har alltså ingenting med insatser från en hyresvärd att göra. Förmodligen är det dessa värden vissa ekonomer menar när man talar om ”inlåsningseffekter”. I praktiken innebär det att en hyresvärd kan exploatera hemmahörandevärdena, genom att försätta boende i ett val mellan att ge upp dessa värden och flytta eller betala en högre hyra för att behålla dem.

Det finns också andra, mer opersonliga värden, som handlar om kvaliteterna i den omgivande miljön. Det kan vara naturfenomen som utsikter, vatten och skog, eller kulturfenomen som tillgång till affärer, trafikknutpunkter, kulturevenemang etcetera. Dessa miljövärden kan för den boende ingå i hemmahörandevärdena eftersom miljön kan fyllas med detaljkännedom, förtrogenhet, minnen, och så vidare.

Miljövärdena kan också vara attraktiva för den som vill bebo en lägenhet eller ett hus den inte har tillgång till, som då dras till dessa kvaliteter i miljön på ett mera opersonligt sätt.

Varken hemmahörandevärden eller miljövärden har alltså skapats av den som hyr ut bostaden. Frågan är varför denne ska kunna ta betalt för dem.

Är det dessa värden man vill att hyreshöjningarna ska motsvara?

Hur skulle man räkna ut detta?

Ja, troligen vid den hyra där den boende får nog och flyttar? Men är detta rimligt? Även om man motiverar höjningarna med ett ”objektivt hyresgästintresse” som man enligt dagens lagstiftning gör i hyresnämnderna idag.

Att här med krystade medel söka tillämpa förenklade teorier som kan fungera när det gäller hamburgare är feltänkt eller medvetet styrt av eftergifter för girighet hos dem som har makten kring hyresboendet.

Vem har hört en ideologisk debatt om marknadsvärdet på hamburgare eller hänvisning till ”det objektiva hamburgarköparintresset”?

En offentlig reglering som ger hyresvärdar en rimlig betalning för sina insatser och de boende ett reellt inflytande över villkoren för sina hem borde införas.

Vi reglerar mark, farliga produkter, infrastruktur och socialt tillåtna beteenden med hänsyn till det allmänna bästa utan problem.

Rätten till bostad är inskriven i grundlagen och uthyrning av hem borde vara en serviceverksamhet i det allmännas tjänst.

Jo, vi hade ju en ”allmännytta” för inte så länge sen. Dags att tänka en vända till?

Anders Erkéus

F.d. styrelseledamot,
Stockholmshem

I Aftonbladet: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/OnmQL1/marknadshyror–gor-hem-till-hamburgare