Inlägget gjort

Bilder av Johanna (Visions of Johanna)

Bilder av Johanna

Är det inte typiskt för natten,
att spela spratt när man försöker va’ tyst och stilla
vi är strandsatta i kvällen men vi låtsas att det inte är så illa
och Louise talar vackert om gräset för att få dej att trilla
ljuset fladdrar i huset mittemot
elementen hostar som dom hade sot
på radion trallar countryn som förgjort
men det inget, inget alls att va’ emot
Bara Louise, omslingrad med sin vän
och dessa bilder av Johanna, som uppslukar mej igen

I detta kala rum, där damerna
leker blindbock med nyckelkedjan som bindel
Och de mindre fina flickorna, dom tisslar om sina kap i nattens vimmel
kan vi höra nattvakten klicka med sin lampa,
och undra om det är han eller dom som har fastnat i sin himmel
Men Louise är OK som hon är
med sin bräckliga skuggkaraktär
men hon gör situationen klar och prekär:
att Johanna saknas här
den svaga lampans spöksken ropar i hennes ansiktes ben
där dessa bilder av Johanna tagit över på scen

Den lilla vilsna pojken han tar sej själv på allvar utan prut
han skryter om sitt elände, om farligheter som han fått stå ut
och när man nämner hennes namn, så nämner han en avskedskyss till slut
han är fräck så det gott räcker till
för att vara så hjälplös och vill
han muttrar in i väggen intill
medan jag tiger still
Åh, hur ska jag förklara, jag blir bara uttömd och matt
och dessa bilder av Johanna får mej att vaka i natt

Inne på museerna står evigheten inför rätta varje dag
och röster ekar, det är så här som frälsningen ser ut efter ett tag
men Mona Lisa måste ha längtat ut, det syns i hennes drömska anletsdrag
och den lantliga blomman hon fryser
när geleansiktesdamerna nyser
När hon med mustaschen gör en scen
Av att söka sina knän
Juveler och krimskrams hänger ifrån mulåsnans hals
men dessa bilder av Johanna vill inte släppa mej alls

Gårdfarihandlarn talar till grevinnan som låtsas hon förstår honom
och säger vet du nån som inte e en parasit så ska jag be honom en bön om Gud kan nå honom
men som Louise alltid säger, det finns inte mycket att se, och går till honom hellre än försmår honom
Madonnan döljer ännu sitt ljus
Den tomma buren vittrar till grus
Där hon dansat i tiljornas hus
Och fiolspelarn lämnar sitt bås
Och klottrar allt e’ betalt och i lås
På en fiskbil med en menande chose och mitt sinne förgås
Med dödsdansens toner i regnet, som munspelen kvidande tar
är dessa bilder av Johanna nu allt som finns kvar

Inlägget gjort

Ny artikel – om marknadshyrornas problem

Funkar det verkligen att resonera på samma sätt kring hyresboende som vilken vara som helst? Vem har hört en diskussion om marknadshyror på hamburgare?

En debattartikel i Aftonbladet  https://erkeus.se/om-marknadshyror-och-boendes-varderingar/

 

DEBATT. Nu är det många som talar om marknadshyror igen. Envist dyker kravet upp då och då. Det är dock oftast lite oklart vad man talar om.

Ingen verkar tycka att ägare av flerfamiljshus fritt ska kunna byta ut dem som bor i husen när det finns folk som kan och vill betala mer för att ta över deras hem.

Man rör sej i stället med begrepp som att hyrorna ska motsvara de boendes värderingar, ett inte särskilt glasklart begrepp.

Vad det handlar om är att man söker jämföra bostäder med ”vilken vara som helst” och anser att alla problem skulle lösas bara marknaden fick fritt eller friare spelrum.

Men fungerar detta?

Om vi nu ska tala om de boendes värderingar, låt oss titta på vad det kan handla om. I boendet är många värden inblandade, som inte kan köpas och säljas, och själva ”produkten”, hemmet, skiljer sej från det mesta som man köper och säljer på avgörande sätt. Och en extra särställning har hyresboendet, där man hyr sitt hem av en annan.

För det första, det handlar alltså om hem. Visst handlar det i utgångsläget om en slags produkt som framställts, en tom lägenhet med sin utrustning. Men ett etablerat hem är för de flesta en starkt personlig sak, en förlängning av dem själva, där man organiserar sitt liv.

I hemmet ordnar man med en betydande arbetsinsats en unik miljö, som anpassas till de egna behoven och personligheten, något som skapar viktiga positiva värden. Det handlar både om hemkänslan och det investerade arbetet i att forma hemmet.

Hemmet handlar också om en geografisk omgivning, där man uträttar sina vardagliga och festliga göromål, har relationer till barnens skola eller dagis, lokala butiker, kaféer och restauranger och så vidare, liksom förhoppningsvis ett nätverk av personliga kontakter i och runt huset eller i stadsdelen/byn.

Ju längre man bor på ett ställe, ju mer etableras därför en levande relation till lägenheten, huset och platsen. De värden som man skapar i och runt hemmet är personliga; de går förlorade om man flyttar, och kan inte tas över av någon annan. En viss lägenhet eller ett hus har alltså ett större värde för den som bor där än det har för någon som skulle vilja bo där. Undantag finns möjligen för vissa typiska genomgångsbostäder.

Alla dessa hemmahörandevärden har alltså ingenting med insatser från en hyresvärd att göra. Förmodligen är det dessa värden vissa ekonomer menar när man talar om ”inlåsningseffekter”. I praktiken innebär det att en hyresvärd kan exploatera hemmahörandevärdena, genom att försätta boende i ett val mellan att ge upp dessa värden och flytta eller betala en högre hyra för att behålla dem.

Det finns också andra, mer opersonliga värden, som handlar om kvaliteterna i den omgivande miljön. Det kan vara naturfenomen som utsikter, vatten och skog, eller kulturfenomen som tillgång till affärer, trafikknutpunkter, kulturevenemang etcetera. Dessa miljövärden kan för den boende ingå i hemmahörandevärdena eftersom miljön kan fyllas med detaljkännedom, förtrogenhet, minnen, och så vidare.

Miljövärdena kan också vara attraktiva för den som vill bebo en lägenhet eller ett hus den inte har tillgång till, som då dras till dessa kvaliteter i miljön på ett mera opersonligt sätt.

Varken hemmahörandevärden eller miljövärden har alltså skapats av den som hyr ut bostaden. Frågan är varför denne ska kunna ta betalt för dem.

Är det dessa värden man vill att hyreshöjningarna ska motsvara?

Hur skulle man räkna ut detta?

Ja, troligen vid den hyra där den boende får nog och flyttar? Men är detta rimligt? Även om man motiverar höjningarna med ett ”objektivt hyresgästintresse” som man enligt dagens lagstiftning gör i hyresnämnderna idag.

Att här med krystade medel söka tillämpa förenklade teorier som kan fungera när det gäller hamburgare är feltänkt eller medvetet styrt av eftergifter för girighet hos dem som har makten kring hyresboendet.

Vem har hört en ideologisk debatt om marknadsvärdet på hamburgare eller hänvisning till ”det objektiva hamburgarköparintresset”?

En offentlig reglering som ger hyresvärdar en rimlig betalning för sina insatser och de boende ett reellt inflytande över villkoren för sina hem borde införas.

Vi reglerar mark, farliga produkter, infrastruktur och socialt tillåtna beteenden med hänsyn till det allmänna bästa utan problem.

Rätten till bostad är inskriven i grundlagen och uthyrning av hem borde vara en serviceverksamhet i det allmännas tjänst.

Jo, vi hade ju en ”allmännytta” för inte så länge sen. Dags att tänka en vända till?

Anders Erkéus

F.d. styrelseledamot,

Stockholmshem

Inlägget gjort

Mitt EU-reformförslag – interparlamentariskt samarbete via EU

Alltså – varför skulle inte nationella parlament kunna samarbeta direkt, i stället för att samverka genom att man lämnar över beslutsmakten till överstatliga institutioner?   En för mej  med tiden ganska självklar fråga, som det verkar som om inte alla ställer sej, eller ens förstår.

Det verkar som om de nationella parlamenten i EU-länderna blir alltmer maktlösa och ankdammsaktiga, vartefter de överstatliga institutionerna och globala storföretag, till stor del  i samverkan, tar över de avgörande besluten.

Vad skulle hända om de fick tillbaka makten men öppnades upp för ett direkt utbyte med andra nationella parlament, en samverkan där de folkvalda parlamentarikerna kunde föra förslag mellan länderna och konkret och personligen presentera sina förslag på plats genom att delta i debatterna?

Då och då refereras till hur man gör i andra länder i den svenska debatten,  men varför skulle inte en  ”utlänning” kunna vara närvarande i svenska riksdagen och vara med och förklara och tala för sitt lands agerande, eller rentav en idé som hen inte fått igenom hemma, men som visat sej ha fått internationellt intresse.

Jag har tänkt ut ett system för hur detta kan gå till, där man använder EU-institutionerna på ett lite nytt sätt.  EU-parlamentet blir ett forum där förslag prövas, och där de godkända förslagen obligatoriskt ska behandlas i alla EU-länder, med utrymme för förslagsställare att delta i debatterna. Se mer här Eller en kortversion här.

Se en pdf med bilder här.  I denna ingår också förutom bilden ovan ett generellt förslag för internationellt samarbete som till exempel FN kunde titta på, samt en motsvarande bild av hur EU fungerar i dag.

Jag har puffat för förslaget på massa håll nationellt och internationellt, till exempel  i renommerade EU-Observer och på en mer filosofisk sajt, men det går trögt att ens få feedback.  Dock har till exempel förre chefen för EU-kommissionen i Sverige, Pierre Schellekens, hållit med om att det vore ett bra förslag, men naturligtvis menat att det är ”helt orealistiskt”. Men skam den som ger sej. Många stora politiska händelser var orealistiska innan de inträffade.

 

Inlägget gjort

Kooperativa Hyresrätten Höga Björken

En förening där jag bor – vi försökte etablera ett pilotprojekt med ombildning till denna nya upplåtelseform (utöver hyresrätt, bostadsrätt och egna hem).  Ett spännande tioårigt uppbyggande av en gemenskap i huset,  studier och studiebesök kring den kooperativa hyresrätten som samverkansform med en hyresvärd.  Vi kom rätt långt, tills vi föll, kanske på naivitet inför vad ”etablissemanget” i olika skepnader kan ta till för att krossa nyheter.  Kvar blev en hemsida som berättar vår historia och förklarar vad det går ut på.

Inlägget gjort

Sverige och EU:s politiska system – hur fungerar det?

Det handlar om sajten eusverige.se.

Det är ett stort arbete som jag fått regeringspengar tre gånger för att utföra, genom att ansluta mej till olika organisationer   (mp, ABF, Cogito). Kärnan är ett synliggörande av de politiska grundtexter som styr den mesta politiken på alla nivåer i EU-änderna, EU:s grundfördrag. Sajten innehåller också en hel del annat, man kan till exempel ge sej in i en debatt om hur det ska fungera på olika sätt..

Här följer ett utdrag direkt från eusverige.se, där man kan se hur besluten går, från text i EU:s grundfördrag till lagar och regleringar i Sverige

Hur besluten går i EU-systemet.

Här är de viktigaste instanserna som är inblandade i vår lagstiftning, och hur man samverkar. När man klickar på en beslut-institutionsruta kommer man till deras egen beskrivning av vilka man är.  (På eusverige.se får man också en pop-up-text som ger en sammanfattning när man musar över rutorna.).

 

Beslutsordning

EU-grundlagen EU-domstol EU-kommissionen Ministerrådet EU-parlamentet Centralbanken Regeringen Riksdagen Myndigheter Europeiska Rådet Folket Genomförande Tolkning Överklagan Förslag Medling Beslut Direktiv Förordning Införda direktiv Impulser Strategier

 

Sammanfattande texter kring beslutandet

Här finns till exempel de texter som visas som pop-upper på kartan hos eusverige.se

Den styrande EU-grundlagen, de samlade grundfördragen, där det står skrivet hur EU ska fungera, vilka idéer som ska styra politiken, många sakfrågepolitiska regleringar och en del föreskrivande om kommande lagstiftning, se eusverige.se och dess huvudavdelning.

Beslutinstitutioner

EU:s domstol (Europeiska Unionens Domstol), utsedd av regeringarna gemensamt,  övervakar att EU-grundlagen följs och behandlar olika anmälningar och överklaganden om att någon EU-institution, något land, någon kommun, något företag eller någon organisation inte agerat enligt fördragen eller de beslut som härletts ur densamma.

 EU-kommissionen (Europeiska Kommissionen)  består av formellt opolitiska tjänstemän, vars ledning, 28 kommissionärer, är utsedda av regeringarna tillsammans för att driva EU-politiken. (I praktiken oftast före detta ledande nationella politiker). Kommissionen har i stort sett ensamrätt på att ta initiativ och författa de lagförslag, som ska uppfylla EU-grundlagens idéer. Varje förslag ska alltså motiveras med en text ur grundfördragen, och man ska inte ta råd av nationella politiska instanser. Man fattar också många smärre avgöranden på egen hand och övervakar att tagna beslut följs. Lobbyister, särskilt från storföretagen, har ett betydande inflytande på beslutsprocessen,  som också involverar konsultationer med nationella myndigheter.

 Ministerrådet, (Rådet) består av ministrar från de olika regeringarna, däribland Sveriges regering, som träffas i Bryssel med jämna mellanrum, en från varje land. De avgör i frågor som betraktas som större, oftast tillsammans med det folkvalda EU-parlamentet, om Kommissionens förslag ska antas, ändras eller förkastas. Länderna har olika röstvikt beroende på deras storlek. Här ett redskap för att se hur röstningen faller ut beroende på vilka länder som röstar för. Det behövs 55 % av röstpoängen representerande 65% av hela EU:s befolkning för ett beslut med kvalificerad majoritet (det normala).

EU-parlamentet (Europaparlamentet) består av 751 folkvalda politiker från medlemsländerna, utsedda via allmänna val. De beslutar parallellt med Ministerrådet om de flesta av Kommissionens förslag, och de bägge måste vara överens. Förslagen kan om det behövs skickas fram och tillbaka mellan parlamentet och ministerrådet upp till 3 gånger, i försök att komma överens, inkluderande ett beslut i en förlikningskommitté. Parlamentet har ett internt regelverk som reglerar arbetssättet.

Triloger  På senare tid har man infört informella trepartsmöten mellan grupper från parlamentet, ministerrådet och kommissionen på tidiga stadier i beslutsprocessen för att söka nå beslutsförslag, ofta innan den första formella behandlingen i parlamentet och ministerrådet. Det minskar möjligheten att följa beslutsprocessen, men snabbar oftast på densamma. Se en engelsk text om hur det går till.  Här en äldre, något kritisk text, (från parlamentarikern Jens-Peter Bonde)

Europeiska Rådet (Europeiska Rådet) är ett namn på regeringschefernas toppmöten, som med Lissabonfördraget är en egen officiell EU-beslutsinstitution, med sin ordförande, (”Presidenten”), och har fått vissa formella beslutsrättigheter. Man förväntas dra upp de stora riktlinjerna, och vid behov initiera fördragsändringar.

Centralbanken  (Europeiska Centralbanken) (eller här) har som uppgift att bevara prisstabiliteten hos euron, göra valutatransaktioner och förvalta euroländernas valutareserver. Man utses av regeringarna men agerar självständigt från den politiska beslutsprocessen i övrigt, och sköter penning-  och räntepolitik. Europeiska Centralbanks-systemet  innefattar även centralbankerna i icke-euroländer.

Svenska regeringen, utsedd av statsministern,  skickar ministrar till Ministerrådet för att tillsammans med ministrar från de andra medlemsländerna ta ställning till beslutsförslagen från kommissionen. oftast i samverkan med EU-parlamentet. Man rådfrågar riksdagen via EU-nämnden innan man skickar ministern. När ett direktiv är antaget på EU-nivå föreslår regeringen för riksdagen hur direktivet ska införas i Sverige.

Svenska riksdagen, utsedd i allmänna val, tillsätter statsministern och är Sveriges högsta beslutande och lagstiftande organ. De flesta lagarna kommer i dag från EU-systemet, och riksdagen fattar beslut om införande av EU-direktiven i svensk lag, där mindre variationer får förekomma.  Man har också ett ansvar när den styrande EU-grundlagen ska ändras. Ibland, med ett antal års mellanrum föreslås fördragsändringar av EU-grundlagen som regeringskonferenser eller konvent på EU-nivå kommit överens om, och dessa förslag måste godtas av alla länders parlament för att gälla. En möjlighet är att ordna folkomröstningar om dessa, vilket sker i en del andra länder. Riksdagen berättar också hur EU fungerar via Riksdagens EU-upplysning  – tel  020-250 000

Svenska myndigheter   (eller  här) är alltmer inblandade i EU-politiken. Man skickar representanter till Bryssel för att delta i planeringen av nya kommissionsförslag och man är de som ska se till att EU-besluten genomförs i Sverige, med Kommissionen och Domstolen som yttersta garantier att så sker.

Europeiska Rådet (Europeiska Rådet) är ett namn på regeringschefernas toppmöten, som med Lissabonfördraget är en egen officiell EU-beslut-institution, med sin nya ordförande, (”Presidenten”), och har fått vissa formella beslutsrättigheter. Man förväntas dra upp de stora riktlinjerna, och vid behov initiera fördragsändringar.

Svenska folket ska ju vara utgångspunkten och målet i vår demokrati. Vi utser Riksdagen i allmänna val vart fjärde år, liksom Sveriges 20 representanter i EU-parlamentet vart femte år. Mellan dessa val är det upp till oss att söka påverka våra villkor på alla nivåer, via engagemang av olika slag, det finns till exempel en del formella metoder, som EU:s medborgarinitiativ eller kommunala folkomröstningsinitiativ eller medborgarförslag. Och naturligtvis via aktivism och påstötningar, debatterande mm.

 

Beslutprocesser inom systemet

Ändringar av EU-grundlagen. Detta är en grundläggande beslutsprocess, som i sin omfattande form har dragits igång oregelbundet med ett antal års mellanrum, hittills  i huvudsak för att utvidga samarbetet och öka EU:s befogenheter, senast inför Lissabonfördraget, vars ändringar gäller sedan 2009. Statscheferna beslutar antingen om ett konvent där parlamentariker från EU-parlamentet och nationerna ingår eller – för mindre ändringar – tar fram ett gemensamt förslag själva. Ändringarna måste sedan godkännas av alla medlemsländernas parlament för att gälla, och får på så sätt en demokratisk förankring, som fungerar bäst i den mån förslaget tydliggörs i ländernas debatt, där medierna har en viktig roll.

Genomförande av EU-grundlagen. I de samlade grundfördragen anges vilken politik som ska genomföras, ibland i ganska detaljerad form. Det är EU-kommissionens uppgift att ta sig an det som står i texten och se till att de politiska idéerna där genomförs, genom att författa förslag till beslut och själva besluta om vissa mindre frågor. Man ska också bevaka att besluten genomförs nationellt.

Tolkning av EU-grundlagen. Domstolens uppgift är att tolka innehållet i EU-grundlagen och döma till rättelse mot vite (böter)  i tolkningstvister och godkänna eller ogiltigförklara lagar från kommissionen eller medlemsländerna.

Överklagan av EU-beslut eller nationella beslut. Om en EU-institution eller en nationell domstol anser att någon inblandad instans inte agerar i enlighet med EU-grundlagen eller de lagar i form av direktiv, förordningar eller beslut som sprungit ur denna, kan man överklaga till EU-domstolen.

Förslag. EU-kommissionen författar olika typer av förslag, som skickas vidare inom systemet. De viktigaste är direktiv och förordningar, som skickas till Ministerrådet och EU-Parlamentet för att behandlas i deras gemensamma beslutsprocess. Man har också många kontakter med lobbyister och med nationella myndigheter i beslutsprocessen.

Medling. Om ett kommissionsförslag vandrat fram och tillbaka mellan Ministerrådet och EU-parlamentet två gånger utan att man enats, tillsätts en förlikningskommitté av representanter för Kommissionen, Ministerrådet och EU-parlamentet för att söka hitta en kompromiss. Kommitténs förslag måste sedan godkännas i både Parlamentet och Ministerrådet för att ett beslut ska vara fattat.

Beslut. När beslutet är fattat på EU-nivå skickas det till alla medlemsländer för genomförande. Detta ska ske inom en bestämd tid.

Direktiv är en form av beslut, som går via de nationella parlamenten. De innehåller mål som ska genomföras, ibland detaljerade sådana. Det lämnas en viss möjlighet att utforma lite olika lösningar i olika länder. Regeringarna lägger förslag om detta till riksdagarna för beslut, som i princip måste antas.

Förordningar är en form av beslut som gäller direkt i alla medlemsländer utan vidare behandling där. De hamnar direkt hos nationella myndigheter, som ska administrera dem och se till att de efterlevs. Det förekommer också direktverkande beslut som rör enskilda, företag eller institutioner.

Införande (implementering) av direktiv. Regeringen lägger alltså förslag till riksdagen om hur genomförande av direktiven ska gå till. Riksdagen har i princip att godta dessa förslag, om man vill ändra det får det inte ske på ett sätt som strider mot direktivets mål.

Impulser och strategier från Europeiska Rådet. På toppmötena dras olika riktlinjer upp, aktuella problem ventileras och agendan inom hela EU påverkas. Man tar ibland initiativ till fördragsändringar.

 

Mer om beslutsformer

När besluten är fattade så kan de antingen gälla direkt i alla länder, som förordningar och beslut, eller passera de nationella parlamenten, däribland Sveriges riksdag, som direktiv, som måste genomföras, men i viss mån kan anpassas nationellt. Antagna  EU-lagar tar över befintlig svensk lagstiftning, inklusive grundlagen och administreras sedan av svenskt rättsväsende och myndigheter. EU-kommissionen  övervakar beslutens genomförande, och kan vid behov dra länder, kommuner eller företag inför domstolen eller fatta egna beslut kring kontroversiella frågor som uppstår i medlemsländerna.

 

Typer av beslutsförfaranden

Besluten på EU-nivå går till på lite olika sätt beroende på vilka frågor det handlar om. Det som beskrivs på kartan kallas det ordinarie förfarandet. EU har själva tagit fram en karta över detta förfarande, med fler detaljer. Dock har man som ofta inte tagit med fördragens grundläggande roll i bilden, och i stället listat olika institutioner som kan ”uppmana” kommissionen att lägga förslag. I det sammanhanget bör man också nämna de många starka lobbyistorganisationernas roll.

Sveriges regering har listat vilka beslutsprocesser som enligt fördragen ska tillämpas för olika typer av frågor (artikelnumren stämmer inte i det länkade materialet):

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet – ministerrådet (med kvalificerad majoritet) och parlamentet tillsammans

Här en omfattande handbok för de verkligt intresserade, som i detalj beskriver hur det ordinarie förfarandet fungerar idag, med de informella trilogerna, som ta alltmer plats i systemet.

Ministerrådet ensamt med enhällighet – ska höra parlamentet

Särskilda lagstiftningsförfaranden  –  andra varianter, som t.ex enhälligt ministerråd med godkännande av parlamentet

 

Här är en listning av beslutstyper för olika frågor från kommissionen, på engelska, som också visar vilka nya befogenheter som tillkommit med Lissabonfördraget.

Och så här beskriver EU:s hemsida hur det fungerar, med länkar till olika undersidor.