Inlägget gjort

Bankerna eller medborgarna

Artikel för publicering:

Kris betyder ju möjlighet, ett uttryck vi har hört en del. Den omfattande kris vi har nu borde bjuda på många möjligheter att tänka nytt. Kanske gamla metoder att lösa problem kunde omprövas? När staten ska söka rädda en ekonomi som plötsligt består av många småföretagare och kulturarbetare utan kunder och lönearbetare och gig-arbetare i färd med att bli utan arbete, vad gör man då? Man ser till att Riksbanken ställer 500 miljarder extra till bankernas förfogande för att ”göra ansvarsfulla kreditbeslut” och spär på  ytterligare genom att köpa upp för 300 miljarder av deras obligationer. Syftet är att bankerna som normalt ska låna ut mot ränta till dem man kan göra vinst på, med högre räntor ju större risk. Med vetskap att staten ändå räddar dem om de misslyckas. Småföretagare berättar nu hur de får nobben av bankerna när kunderna försvunnit och de söker få del av dessa pengar.

Om man var benägen att tänka nytt, vad kunde man göra då? Antag att man ställde samma pengar till förfogande för alla som bor i Sverige. Till exempel genom att förbereda för den planerade E-kronan, och ge alla varsitt konto i Riksbanken, med rätt att ta ut 10-15000 i månaden närmaste tiden, tills det värsta förhoppningsvis har blåst över. 500 miljarder skulle räcka till 10 000 i månaden till alla (inkl barn) under fem månader, eller 16700 under tre månader. Kontona finns redan som skattekonton hos skatteverket, och en källa på Riksbanken uttalar sej positivt om idén. Donald Trump, av alla, planerar att förse medborgarna med resurser för att klara krisen via utbetalningar på liknande sätt. Småföretagare, kulturarbetare och gig-jobbare skulle på detta sätt kunna agera så som krisen kräver utan att riskera total kollaps av sin verksamhet. Rentav utveckla nya verksamheter eller reformera de gamla i någotsånär lugn och ro, kanske ompröva strategier för att möta den andra stora krisen, klimatförändringarna. Lönearbetare kommer att kunna göra rimliga avtal om arbetsmängder och lönenivå med sina arbetsgivare efter vad sjukdomsläget och företagens och allas materiella överlevnad kräver. Det torde gälla även större företag. Alla skulle också ha råd att agera som kunder, slippa oroa sej för grundtryggheten och stötta ekonomin den vägen.

Varför är en sådan tanke så otänkbar? Ett tecken på den bristande tilliten till medborgarna som utvecklats i de senaste decenniernas arbetslinje- och övervakningssamhälle? Eller bara brist på kreativt tänkande?

 

Inlägget gjort

Antropologiska studier 2

Ännu en titt i affären.  Hos COOP på Medborgarplatsen försöker jag köpa ägg.  Nya skyltar på hyllkanten, med jättesmå jämförpriser under den stora prissiffran.  Efter kisande mot hyllan noterar jag att hälften av äggen anger jämförpris per ägg, hälfter per kilo.   Bland grönsakerna har man börjat sälja paprikan och auberginerna per styck.  Allt svårare att jämföra priser, ökad förvirring..  Vi vet att målet är att helt ta bort hyllkantsskyltarna, som kräver ett olönsamt manuellt arbete i butiken.  Här och var , ännu diskret, står terminalerna där man kan se vad saker kostar via streckkoderna på paketen.  Automatkassorna tar alltmer plats, den enstaka manuella kassans kö ökar. Kassapersonalen ska också bort snart. I COOPs närbutik vid Södra station försökte man vid införandet av automatkassorna ha stängda grindar som krävde scannande av kvittot för att komma ut, även om man handlat i den enda bemannade kassan.  Men det gick inte – än, folk protesterade, grinden är nu öppen. Ännu kan man gå ut därifrån okontrollerad.  Det finns dock ett tillskott till personalen i de stora butikerna! Väktarna, som börjar dyka upp mellan hyllorna.

Utvecklingen förutsågs faktiskt av den gamle kåsören Red Top (Lennart Nyblom), på sjuttiotalet, som skapade en liten fiktiv by, som var Sverige. Han beskrev hur handlaren där ville avskaffa all personal och ersätta dem med automatik och beväpnade butikskontrollanter.  Det närmar sej, vi får se hur det går. Och tänker vi tiga och ”gilla det nya”?