Inlägget gjort

Bilder av Johanna (Visions of Johanna)

Bilder av Johanna

Är det inte typiskt för natten,
att spela spratt när man försöker va’ tyst och stilla
vi är strandsatta i kvällen men vi låtsas att det inte är så illa
och Louise talar vackert om gräset för att få dej att trilla
ljuset fladdrar i huset mittemot
elementen hostar som dom hade sot
på radion trallar countryn som förgjort
men det inget, inget alls att va’ emot
Bara Louise, omslingrad med sin vän
och dessa bilder av Johanna, som uppslukar mej igen

I detta kala rum, där damerna
leker blindbock med nyckelkedjan som bindel
Och de mindre fina flickorna, dom tisslar om sina kap i nattens vimmel
kan vi höra nattvakten klicka med sin lampa,
och undra om det är han eller dom som har fastnat i sin himmel
Men Louise är OK som hon är
med sin bräckliga skuggkaraktär
men hon gör situationen klar och prekär:
att Johanna saknas här
den svaga lampans spöksken ropar i hennes ansiktes ben
där dessa bilder av Johanna tagit över på scen

Den lilla vilsna pojken han tar sej själv på allvar utan prut
han skryter om sitt elände, om farligheter som han fått stå ut
och när man nämner hennes namn, så nämner han en avskedskyss till slut
han är fräck så det gott räcker till
för att vara så hjälplös och vill
han muttrar in i väggen intill
medan jag tiger still
Åh, hur ska jag förklara, jag blir bara uttömd och matt
och dessa bilder av Johanna får mej att vaka i natt

Inne på museerna står evigheten inför rätta varje dag
och röster ekar, det är så här som frälsningen ser ut efter ett tag
men Mona Lisa måste ha längtat ut, det syns i hennes drömska anletsdrag
och den lantliga blomman hon fryser
när geleansiktesdamerna nyser
När hon med mustaschen gör en scen
Av att söka sina knän
Juveler och krimskrams hänger ifrån mulåsnans hals
men dessa bilder av Johanna vill inte släppa mej alls

Gårdfarihandlarn talar till grevinnan som låtsas hon förstår honom
och säger vet du nån som inte e en parasit så ska jag be honom en bön om Gud kan nå honom
men som Louise alltid säger, det finns inte mycket att se, och går till honom hellre än försmår honom
Madonnan döljer ännu sitt ljus
Den tomma buren vittrar till grus
Där hon dansat i tiljornas hus
Och fiolspelarn lämnar sitt bås
Och klottrar allt e’ betalt och i lås
På en fiskbil med en menande chose och mitt sinne förgås
Med dödsdansens toner i regnet, som munspelen kvidande tar
är dessa bilder av Johanna nu allt som finns kvar

Inlägget gjort

Gamle speleman (Mr Tambourine man)

Det började med denna, en gång för rätt länge sedan

Gamle speleman

Hallå, du gamle speleman
Slå an din tamburin
Jag har ingenstans att gå och ska inte sova nu
Hallå, du gamle speleman
Slå an din tamburin
och när morgonen vibrerar ny så följer jag dej.

Fast jag vet att kvällens kejsardöme återvänt till sand
som runnit undan ur min hand
och lämnat mej här blind men ändå vaken
så förvånar mej min matthet
när jag står här ensam kvar
ingen söker mina svar
och den uråldriga gatan är för död för drömmarna

Så Hallå, du gamle speleman …

Låt virvelvinden föra mej
med ett magiskt gammalt skepp
mina händer släppt sitt grepp,
mina nakna sinnen rår,
och mina fötter stumma står,
och väntar bara på att stövlarna ska ge sej av
Jag är klar att resa vartsomhelst, jag är klar att dra åstad,
i min egen maskerad,
sänd din trollkraft åt mitt håll,
jag lovar att förlora mej i dansen.

Så Hallå, du gamle speleman…

Och om du hör ett vilt men vänligt skratt
mot solens milda glans
Så behåll du din balans
för det är på flykt till ingenstans
och förutom himlen inga hinder döljer
Och om du märker spår av rim i en lustig liten sång,
till din tamburin en gång,
ska du inte bry dej värst därom,
det är en sliten clown bakom,
och det är sitt eget ödes melodi han följer

Så Hallå, du gamle speleman…

Så låt mej nu försvinna bakom själens rullgardin
längs historiens grå ruin
bortom lövens sista brand
en naken grens förvridna hand
ut till en blåsig strand
långt utom räckhåll för den herrelösa sorgen
Att få dansa under stjärnorna, med ena handen fri
inför havets sceneri
i sandens virvlande magi
med allt som hänt och som ska bli
fördrivet långt bak vågens brus
låt mej få glömma bort idag
ända till i morgon

Så Hallå, du gamle speleman
Slå an din tamburin
Jag har ingenstans att gå och det inte tid att sova nu
Hallå, du gamle speleman
Slå an din tamburin
nu när morgonen vibrerar ny så följer jag dej.