Mina källor

Om man finner sej tänka och känna lite ”utanför boxen” så har man god nytta av att se sej om, i världen och i historien.  Då finner man många personer och ibland rörelser som ger inspiration. En del har jag haft med mej ganska nära, en del har givit mig någon eller några avgörande idéer. Jag har många absent friends på detta sätt, och även många som inspirerat mej i personlig närvaro (markerade *), varav de flesta privata, som jag nämner sist .  Låt mej tipsa er.

Jag räknar upp massa namn med en liten kommentar,  duckduckgoa dem för mer info, så fyller jag nog på med  fler och mer information om dem senare.

 

Gamla kloka européer (utom svenska)

Friedrich Schelling – romantisk filosof – kollat på hans tankar om frihet som förenlig med nödvändighet

Teresa av Avila – kvinnlig kristen mystiker – hon har en bild av steg i personlig/andlig utveckling

Mikhail Bakunin – berömd anarkist – jag gillar hans begrepp ”olycksbringande abstraktioner”

Ludwig Wittgenstein – filosof – han visar  på språkets begränsningar på halsbrytande sätt

Baruch Spinoza – filosof – ungdomsidol, han försökte beskriva känslor vetenskapligt ordnade

Francois De La Rochefoucauld – aforismförfattare – ”Hyckleriet är lastens tribut till dygden”

 

Senare européer

Jean Piaget – utvecklingspsykolog – visar på våra inre ryska dockor

Lawrence Kohlberg – moralfilosof (kanske)  –  visar på innehållet i möjlig moralisk utveckling

John Lennon – sångmakare mm –  en vän och vägvisare i ungdomen

E F Schumacher  – debattör, tänkare  –  Litet  är vackert, Guide for the Perplexed mm

 

Kloka asiater

Lao Tse –  kinesisk filosof  – Tao och motsatsernas enhet

Gautama Buddha – pedagog och psykolog  –  livscoach långt innan begreppet

Jalal al-din Rumi – poet och sufisk mystiker –  den längtande hänförelsens talesman

Nagarjuna – filosof – både varken eller och både och —  ännu en språkslaktare

Lalon Fakir  – bengalisk baul  – ännu mer vacker längtan

Osho – utvecklingslärare – smarta oneliners om livet

S N Goenka  – meditationslärare –  kryptotantriker, lärt mej om kroppsenergier

 

Amerikaner genom tiderna

Stan Laurel/Oliver Hardy  – helan och halvan, filmduo  –  plankade deras skämt till mina shower i skolan

Henry David Thoreau – författare – naturvän, kritiker av ogenomtänkt framstegstro

Ivan Illich –  samhällsanalytisk egensinnig tänkare – många smarta begrepp,  institutionalisering av värden, skuggarbete mm

Charlie Chaplin  –  filmkomiker  –  ömsint och drastisk, högtidsstunder på biografen

Leonard Cohen  –  poet, sångmakare –  realistisk mytologisk syn på relationer och livet, svalkande

Bob Dylan  –  sångmakare, nobelpristagare  —  en absent friend och leverantör av rader till stöd i livet

Suzanne Vega – sångmakare – några mystiska tankeväckande alster

Frank Zappa –  musikant, sångmakare, rabulist  –  faktiskt en lysande samhällsanalytiker och pedagog

Gary Larson  – skämttecknare  –  vänder uppochner på allt och låter oss le åt oss

Ken Wilber  –  filosof utanför akademin  –  upphovsman till integralteorin, en karta över vårt inre och yttre

 

Svenskar

*Johan Forsberg – morfar –  funderande gatuarbetare, den jag brås mest på

*”Fröken Agnes” –  ”parktant i Parkleken” –  alla ungars supermamma i Abrahamsberg

*Fredrik Ehrnst  –  mattelärare  –  gav mej självförtroende i att tänka utanför boxen

*Karen Swartzman – exflamma –  förde mej omsider in på den fysiska närhetens mysterium

*Solveig Bark  –  musikproducent –  kompis och orsak till mitt jobb med Ljudlekslänken

*Ulli Heyden – samtalspedagog  –  lärde mej om sätt att ha möten och att alla kan

*Erik Götlind – filosof och psykoterapeut –  räddade mej från att bli knäpp eller normal

Georg Stiernhielm  – poet och allfixare   –  inspirerat till hexameterskrivande

Nils Ferlin – poet  –  samhällskritiker med känsla

Ingmar Hedenius –  filosof, debattör  –  första samhällskritiska jag läste, vägrade värnplikt så småningom

Povel Ramel – kompositör, sångskrivare  –  stimulerande ordvrängerier, smarta pastischer

Hans Alfredsson/Tage Danielsson – showmen, folkhemsclowner  –  mycket glädje och tänkvärda skratt

Richard Matz – tänkare, skribent  –  underskattad kritisk språkekvilibrist

Lars Gustafsson – författare  –  påminde gåshudsframkallande om det möjliga andra livet

Kjell Höglund – låtskrivare och kultbohem  –  stimulerar fantasi och befriande annorlunda samhällskritik

Gunder Hägg/Blå Tåget – tidlös proggrockgrupp  – mästare i  metaironi,  menar dom så eller driver dom?

Per Gahrton – politiker, grundare miljöpartiet – gav mej en plattform efter egentänk och blankröstande

Rick Falkvinge – grundare piratpartiet – gav mej en ny plattform när tiden ändrades

Laleh Pourkarim – låtskrivare, sångerska  –  ärlig, självständig, musikaliskt njutbar

 

 

Om sajten

Tanken är denna:

Till en börja med har jag gjort några rubriker som vi får se om det går att stoppa in mina alster under.  Jag har börjat med några som känns bra, och jag har försett dem med underrubriker också. Varje underrubrik har jag inlett med ”Anders och xxxx” för att söka sammanfatta mitt förhållande till temat och något om mina erfarenheter.

Sen har jag fyllt på med några exempel, ibland i form av texter som jag lagt på sidan, ibland i form av länkar till andra ställen på nätet.

Jag låter en blogg ”ta emot” besökarna ( Hej!) , där jag kan komma med små reflektioner i tiden och/eller berätta om uppdateringar av den ”fasta” delen av sajten.

Ungefär så, så länge..

Anders

Om mej och sajten

Hej,

Jag är en gammal funderare, pedagog, självfixare och påverkare, musikant och ideolog, organisatör, skribent, meditatör, instrumentbyggare, insidesresare, cyklist, webbredaktör, antropolog, civilingenjör och kanske poet och  har varit i farten på nätet sedan 1990 och har lämnat en hel del spår, som det är dags att samla ihop. Även saker som hittills inte funnit väg till nätet och nya saker kommer att dyka upp.  Stay tuned, som det heter.

Vet inte om jag blivit klokare med åren,   men troligen uppnått nån slags högre form av förvirring.  Stöter ofta pannan mot våra  gemensamma och mina egna begränsningar, men finner det det enda sättet att söka ta sej fram, det missförstådda ”att finna sej” i tillvarons begränsningar.

Detta mitt utspridda liv och verk på nätet och bortom tangentborden, ska kunna nås från denna sajt är det tänkt.  Publicerat och opublicerat på andras sajter och papperssidor.

Jag har hittills hittat ett upplägg med menyer, där jag lagt några smakprov, kolla gärna och kommentera, det vore toppen att få lite dialog här, mera kommer successivt.

Massa goda hälsningar från Anders

anders {hos} erkeus{prick}se

0700222198

 

 

Anders och bilderna

Ritade tidigt gubbar som dom flesta. Pappa var illustratör, och filmtecknare och på ålderns höst legitimerad KRO-medlem (Konstnärernas Riksorganisation) och inspirerade mej genom att låta mej hänga i hans ateljé ibland. Hade hyfsat teckningssbetyg i skolan (ensam i topp om a (lilla a) i teckning i femte klass, och ritade på på egen hand en hel del.

Nångång i fjortonårsåldern dök figuren till vänster upp när jag satt med ett papper och kritor.  När en av pappas konstnärskompisar såg den frågade ha förvånad vad jag hade fått den ifrån.  Det undrade jag också.

 

Annars höll jag gärna på med att leka med mönster som uppstod när man slumpmässigt drog sammanhängande linjeröror där jag fyllde de uppstådda ytorna på olika sätt.

 

 

När jag hade mitt första jobb som vaktmästare på ett försäkringsbolag så hade jag mycket tid. Jag lekte med deras slaskiga kopieringsapparat och ritade. Bland annat ritade jag av huset mittemot över gården.

 


Apropå tidiga teckningar så hittade jag på denna något obestämda maskot, som jag ritade här och där när jag egentligen gjorde annat. Jag vill minnas att jag producerade en hel del  bilder sen, lite mellan allting annat jag gjorde, jag har också alltid gillat att greja med layout på saker jag använt i musikjobbet och politiken. I och för sej blev jag lite omodern, eftersom jag var inspirerad av pappa, som lärde mej proportioner, gyllene snitt och sånt, som har blivit lite ute i modern design, tycker jag mej ha noterat i en tid när man etablerat mycket mera friheter i sånt.

En händelse på nittiotalet fick mej att tappa sugen när det gäller tecknandet och målandet.  Inför en flytt hade jag alla mina framställda bilder i en stor kartong, som skulle fraktas av nån flyttfirma som hyresvärden hade hittat. Jag minns hur två flinande grabbar drar ut kartongen på en pirra ur lägenheten. Det var det sista jag såg av den.  Flyttfirman sade sej oskyldig och att man inte ersatte affektionsvärden, hyresvärden teg.  Jag tappade liksom lusten sen, de fåtal gamla bilder jag lyckats rädda har jag hittat nån annanstans.

Sedan dess har jag långsamt gått över till fotografi, efter att ha dokumenterat verkligheten via ljudinspelningar ett antal år. Så jag har semesterminnen på kassettband nånstans. 🙂

Med digitalfotot kan man ju inte låta bli att ta alldeles för många bilder, så det har blivit en hel del, med svårighet att välja vad som man tycker har värde.  En del ligger ganska slumpmässigt på Facebook och jag har lagt ett gäng på Flickr, främst bilder från en av mina Bengalenvistelser.

Vi återkommer nog till fler foton, jag har en del jag gillar speciellt. Och när man pratar om nätet och foton så måste jag ju inleda med en sån här bild:

Resten följer.

 

 

 

 

 

 

Anders och Dylan

En stark enkelriktad vänskap på avstånd kanske.  Utan att ha ägnat mej åt särskilt mycket pluggande av detaljer som Bob Dylans livshistoria eller ens skivorna och deras utgivning och sammansättning så har Bobs låtar och den person som framträder genom dem följt mej som en vän, rådgivare och inspiratör genom livet. Massor av berättelser, uttryck och oneliners ur texterna har varit som en katekes för mej, saker att ta till som ackompanjemang, förklaring eller tröst i olika skeden av tillvaron.  Alla hans omvändelser till olika faser har jag uppskattat honom för, inte bara de första, när han började spela elektriskt efter att ha varit folksångarikon, den förändring som vanligen diskuteras och oftast i perspektiv uppskattas.  Jag har även fascinerats av och uppskattat hans countrylåtar, hans religiösa/andliga gods, hans senare rockplattor, liksom hans experiment med julsånger och evergreens, de senare som han alltid har gillat. Alltid i kreativ rörelse.

Jag och min bror Klas spelade hans låtar på varsin gitarr, senare gitarr och piano, och lade mycken grund för min lust och förmåga att spela ihop överhuvudtaget.  Och texterna som sagt. Det var dom som informerade mej om hur livet kunde vara, i frånvaro av sådan visdom från föräldrarna. ”A lover for your life and nothing more”, ”She just acts like we never have met”,  ”It’s only people’s games that you have to dodge” ,  ”something is happening, but you don’t know what it is” med flera strofer som pekade på saker i livet att ta ställning till.  Jag har ganska nyligen samlat ett hundratal sådana utdrag med kommentarer i en Dylankatekes som jag kämpat lite med att få publicerad utan framgång. Ska presentera den här vid tillfälle. Men först några översättningar till svenska,  jag har våren 2021 19 st låtar som väntar på godkännande hos Sony/ATV,  lägger upp några här.

Gamle speleman (Mr Tambourine Man)
Bilder av Johanna (Visions of Johanna)

Anders och poesin

Poesi. Det satt rätt långt inne. mina tidiga minnen av poesi handlade om dels det dåförtiden pretentiösa dagens dikt på radio, högtidliga uppläsningar med klassisk musik efter och pappas reciterande av diverse nationalromantiskt gods av Tegnér och Runeberg. Men med låttexterna av Lennon, Dylan och Cohen och några till upptäckte jag att mycket starka saker kan sägas i små ordnade texter. Jag hittade också sånt som Tao te Ching, som gjorde djupt intryck.

Själv satt jag gärna vid en skrivmaskin och lekte med typerna, rafsade ner slumpmässiga ord och faser, ofta som en slags ordlekar. Gillade senare att söka vara tydlig pedagogiskt och politiskt, med en förkärlek för logik och upptäckande av nya samband och möjligheter. Hade ju också en period av inre omvälvande erfarenheter då orden lyste med både klarhet och mångtydighet. Började formulera mej lite mer ”seriöst” i mitt tangentklottrande, som ju övergick till ordbehandlare i sinom tid. Jag utvecklade mitt övriga skrivande genom det politiska arbetet, och blev också publicerad då och då i dagstidningar (se politikavdelningen 🙂 ) Ordens möjligheter och problem stod mej allt tydligare. Jag testade att släppa kraven på att uttrycka sej rationalistiskt tydligt och sökte ett sätt att uttrycka mej känslomässigt tydligt i frågor som engagerade mej, om kärleken och politiken. Mest för mej själv. Ett möte med Rumis fyrradingar grep mej på djupet – hur kunde en tolvhundratals afghan uttrycka sej så insiktsfullt och samtidigt gränsöverskridande. Jag skulle senare komma att jobba med översättningar av hans verk inför ett program på bibliotek i Stockholm. I detta, och i en översättning av Dylans Tambourine man, som kom till mej oförhappandes började jag få den där häftiga känslan att orden kommer till en, och ens uppgift är att liksom styra enligt det uttryck som vill fram. Jag började nedteckna saker som jag vågade kalla poesi.

På senare tid har jag ägnat mej att framträda lite på öppna poesiläsningar och ”poesitävlingar”, så kallade poetry slams. Detta med blandade alster, en del som jag gjort ”förr i tiden” men de flesta någotsånär aktuella som poppat up, som spontana reflexioner kring saker jag drabbas av eller ser omkring mej och i mej och en del mera utarbetade saker, till exempel ett hexameterprojekt. Ska presentera lite här.

Anders och kunskapssamhället

Övergången från industrisamhälle till kunskapssamhälle har varit ett tema jag hållit koll på genom åren. En rörelse som betydligt lättare kunde skådas runt millenieskiftet,  men senare kommit att föda flera olika strömningar i samhället. Grundkonflikten är nog fortfarande aktuell, här är en text kring detta, med ett antal exempel på motsättningarna mellan det gamla och det nya. .  En aspekt av kunskapssamhället är genombrottet för Internet, som i början rymde massor av intressant kreativitet  som producerades utan krav på ersättning.  Det handlade också om ett delande i global skala av kulturyttringar, som ansågs hota delar av den befintliga medie- och upphovsrättsindustrin.  Här en artikel kring detta, som jag skrev.

Anders och boendet

Att bo är det mesta man gör.  Boendet, inklusive byggandet omsätter gigantiska belopp.  Fastighetsbranschen är en spekulativ investeringsbransch, samtidigt som den ska tillhandahålla människors hem. Detta skapar problem.

Jag har haft det ibland tvivelaktiga nöjet att få se boendet från massa olika håll,  som studerande till ingenjör i branschen, som hyresgäst och granne under olika medgörliga eller auktoritära värdar,  som ordförande och drivande i bildande av bostadsrätt och försök till pilotprojekt med kooperativ hyresrätt, som bostadspolitiker i Stockholmshems styrelse, och som medarbetare till mp:s bopolitiker i riksdagen.

Jag finner att boendet släpar efter betänkligt när det gäller att vara en plats för demokrati, utveckling och  kreativ samverkan bland de inblandade, och kämpar på med att få saker att hända så gott jag kan på alla nivåer.