Lite om perspektiv och nivåer

Det som jag hade mest personlig nytta av i integralteorin var insikten att man normalt hyser många olika perspektiv inom sej, mer eller mindre avancerade och inkluderande. Vi har till exempel en omedelbart reagerande nivå  som är rätt egocentrisk, vi har en konventionell nivå, som lärt sej olika normer och förklaringar av ens grupp/familj/nation och vi har en kalkylerande individuell nivå, som styr oss mot egenuppsatta mål och ibland kan hantera de andra nivåerna.  Har vi tur så växer vi till oss så att vi hittar perspektiv som är mer attraktiva för oss än att jaga vår egen framgång, kanske en humanism eller ett ekologiskt perspektiv.  Och bortom allt detta skymtar någon form av försoning med alltihop som väcker upplevelser som vi inte har bra ord för, man säger ”spiritual” på engelska. Och i andra änden, innan vi ens är egocentriska finns ju en sorts ”förening med alltet” när vi som bebisar inte förmår att skilja på vad som överhuvudtaget är vårt eget, prisgivna åt våra känslor.

Att kunna  reda ut vad som är vad av det som dyker upp i kropp och sinne är mycket nyttigt.   Och svårt.  Men i vissa avseenden nödvändigt om vi ska komma vidare med det här vi hålls med på klumpen i Vintergatans utkanter .

Integralteorin innehåller mycket mer, det får vi återkomma till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *