Inlägget gjort

Vassflöjtens sång

Rumis storverk Mesnavi innehåller dikter, berättelser, anekdoter, filosofiska betraktelser med mera i sex volymer text,  med en klassisk början, som brukar kallas Vassflöjtens sång.  Den ger röst åt den klassiska ney-flöjten, sufismens främsta instrument,  och låter den berätta om sin roll och önskan för människorna.

————————————————–

Hör vassflöjten berätta med sin stämma full av klagan,
om skilsmässan ifrån vårt ursprung och vår grund.
Den sjunger: ”Sedan Gud skar loss mej från min strandbädd
har män och kvinnor gråtit vid min sång.
Jag längtar till ett bröst som slits itu av saknad
att i dess tjänst få sjunga kärleksåtråns kval.
Det föds i alla som försmäktar skilda från sitt ursprung
en längtan att på nytt förbindas med sin rot och grund.
I alla sorters hus jag lät min smärtas toner ljuda ;
Jag blev till tröst för fattig som för rik.
Man gjorde mej till vän så som man ville se mej
men ur mitt inre sökte ingen ut min hemlighet.
Min hemlighet som mina toners klagan röjer
är ändå sällan sedd och hörd.
Fast kroppen ej är dold för själen, och själen ej för kroppen,
är gåtan stor att att skåda själens djup.
En eld är denna flöjtens ton, och inte vind;
en kraftlös skugga den som inte elden har.
Den elden kärlekselden är, som föds i flöjtens kropp,
liksom i vinet kärleksruset föds.

Flöjten är vän med var och en som, från en vän har skilts;
dess toner blottlägger vårt inres hemlighet.
Vem vet ett gift och botemedel lika starkt som denna flöjt kan vara?
Vem har en lika trogen vän och följeslagare som flöjten mött?
Den visar på en väg som fyllts med blod,
berättar om den kärlek, som förtär och brinner.
Blott den som är Guds dåre kan förstå dess sång;
dess melodi når endast den vars öron öppnats till det ohörbara.

I längtans ton har våra dagar blivit långa
fastän de rusar undan i vår smärtas rymd.
Må våra dagar fly, vad rör det oss,
så länge alltings grund och klarhet ändå finns att nå?

Den som ej är en fisk förlorar snabbt sin törst i havet,
och lång blir dagen när man saknar bröd.
Den som vars själ har kokts kan ej förstås av hårda sinnen;
så nog berättat nu. Frid och farväl!

Inlägget gjort

Gamle speleman (Mr Tambourine man)

Det började med denna, en gång för rätt länge sedan

Gamle speleman

Hallå, du gamle speleman
Slå an din tamburin
Jag har ingenstans att gå och ska inte sova nu
Hallå, du gamle speleman
Slå an din tamburin
och när morgonen vibrerar ny så följer jag dej.

Fast jag vet att kvällens kejsardöme återvänt till sand
som runnit undan ur min hand
och lämnat mej här blind men ändå vaken
så förvånar mej min matthet
när jag står här ensam kvar
ingen söker mina svar
och den uråldriga gatan är för död för drömmarna

Så Hallå, du gamle speleman …

Låt virvelvinden föra mej
med ett magiskt gammalt skepp
mina händer släppt sitt grepp,
mina nakna sinnen rår,
och mina fötter stumma står,
och väntar bara på att stövlarna ska ge sej av
Jag är klar att resa vartsomhelst, jag är klar att dra åstad,
i min egen maskerad,
sänd din trollkraft åt mitt håll,
jag lovar att förlora mej i dansen.

Så Hallå, du gamle speleman…

Och om du hör ett vilt men vänligt skratt
mot solens milda glans
Så behåll du din balans
för det är på flykt till ingenstans
och förutom himlen inga hinder döljer
Och om du märker spår av rim i en lustig liten sång,
till din tamburin en gång,
ska du inte bry dej värst därom,
det är en sliten clown bakom,
och det är sitt eget ödes melodi han följer

Så Hallå, du gamle speleman…

Så låt mej nu försvinna bakom själens rullgardin
längs historiens grå ruin
bortom lövens sista brand
en naken grens förvridna hand
ut till en blåsig strand
långt utom räckhåll för den herrelösa sorgen
Att få dansa under stjärnorna, med ena handen fri
inför havets sceneri
i sandens virvlande magi
med allt som hänt och som ska bli
fördrivet långt bak vågens brus
låt mej få glömma bort idag
ända till i morgon

Så Hallå, du gamle speleman
Slå an din tamburin
Jag har ingenstans att gå och det inte tid att sova nu
Hallå, du gamle speleman
Slå an din tamburin
nu när morgonen vibrerar ny så följer jag dej.

Inlägget gjort

Mitt EU-reformförslag – interparlamentariskt samarbete via EU

Alltså – varför skulle inte nationella parlament kunna samarbeta direkt, i stället för att samverka genom att man lämnar över beslutsmakten till överstatliga institutioner?   En för mej  med tiden ganska självklar fråga, som det verkar som om inte alla ställer sej, eller ens förstår.

Det verkar som om de nationella parlamenten i EU-länderna blir alltmer maktlösa och ankdammsaktiga, vartefter de överstatliga institutionerna och globala storföretag, till stor del  i samverkan, tar över de avgörande besluten.

Vad skulle hända om de fick tillbaka makten men öppnades upp för ett direkt utbyte med andra nationella parlament, en samverkan där de folkvalda parlamentarikerna kunde föra förslag mellan länderna och konkret och personligen presentera sina förslag på plats genom att delta i debatterna?

Då och då refereras till hur man gör i andra länder i den svenska debatten,  men varför skulle inte en  ”utlänning” kunna vara närvarande i svenska riksdagen och vara med och förklara och tala för sitt lands agerande, eller rentav en idé som hen inte fått igenom hemma, men som visat sej ha fått internationellt intresse.

Jag har tänkt ut ett system för hur detta kan gå till, där man använder EU-institutionerna på ett lite nytt sätt.  EU-parlamentet blir ett forum där förslag prövas, och där de godkända förslagen obligatoriskt ska behandlas i alla EU-länder, med utrymme för förslagsställare att delta i debatterna. Se mer här Eller en kortversion här.

Se en pdf med bilder här.  I denna ingår också förutom bilden ovan ett generellt förslag för internationellt samarbete som till exempel FN kunde titta på, samt en motsvarande bild av hur EU fungerar i dag.

Jag har puffat för förslaget på massa håll nationellt och internationellt, till exempel  i renommerade EU-Observer och på en mer filosofisk sajt, men det går trögt att ens få feedback.  Dock har till exempel förre chefen för EU-kommissionen i Sverige, Pierre Schellekens, hållit med om att det vore ett bra förslag, men naturligtvis menat att det är ”helt orealistiskt”. Men skam den som ger sej. Många stora politiska händelser var orealistiska innan de inträffade.