Inlägget gjort

Bankerna eller medborgarna

Artikel för publicering:

Kris betyder ju möjlighet, ett uttryck vi har hört en del. Den omfattande kris vi har nu borde bjuda på många möjligheter att tänka nytt. Kanske gamla metoder att lösa problem kunde omprövas? När staten ska söka rädda en ekonomi som plötsligt består av många småföretagare och kulturarbetare utan kunder och lönearbetare och gig-arbetare i färd med att bli utan arbete, vad gör man då? Man ser till att Riksbanken ställer 500 miljarder extra till bankernas förfogande för att ”göra ansvarsfulla kreditbeslut” och spär på  ytterligare genom att köpa upp för 300 miljarder av deras obligationer. Syftet är att bankerna som normalt ska låna ut mot ränta till dem man kan göra vinst på, med högre räntor ju större risk. Med vetskap att staten ändå räddar dem om de misslyckas. Småföretagare berättar nu hur de får nobben av bankerna när kunderna försvunnit och de söker få del av dessa pengar.

Om man var benägen att tänka nytt, vad kunde man göra då? Antag att man ställde samma pengar till förfogande för alla som bor i Sverige. Till exempel genom att förbereda för den planerade E-kronan, och ge alla varsitt konto i Riksbanken, med rätt att ta ut 10-15000 i månaden närmaste tiden, tills det värsta förhoppningsvis har blåst över. 500 miljarder skulle räcka till 10 000 i månaden till alla (inkl barn) under fem månader, eller 16700 under tre månader. Kontona finns redan som skattekonton hos skatteverket, och en källa på Riksbanken uttalar sej positivt om idén. Donald Trump, av alla, planerar att förse medborgarna med resurser för att klara krisen via utbetalningar på liknande sätt. Småföretagare, kulturarbetare och gig-jobbare skulle på detta sätt kunna agera så som krisen kräver utan att riskera total kollaps av sin verksamhet. Rentav utveckla nya verksamheter eller reformera de gamla i någotsånär lugn och ro, kanske ompröva strategier för att möta den andra stora krisen, klimatförändringarna. Lönearbetare kommer att kunna göra rimliga avtal om arbetsmängder och lönenivå med sina arbetsgivare efter vad sjukdomsläget och företagens och allas materiella överlevnad kräver. Det torde gälla även större företag. Alla skulle också ha råd att agera som kunder, slippa oroa sej för grundtryggheten och stötta ekonomin den vägen.

Varför är en sådan tanke så otänkbar? Ett tecken på den bristande tilliten till medborgarna som utvecklats i de senaste decenniernas arbetslinje- och övervakningssamhälle? Eller bara brist på kreativt tänkande?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *