Inlägget gjort

Sverige och EU:s politiska system – hur fungerar det?

Det handlar om sajten eusverige.se.

Det är ett stort arbete som jag fått regeringspengar tre gånger för att utföra, genom att ansluta mej till olika organisationer   (mp, ABF, Cogito). Kärnan är ett synliggörande av de politiska grundtexter som styr den mesta politiken på alla nivåer i EU-änderna, EU:s grundfördrag. Sajten innehåller också en hel del annat, man kan till exempel ge sej in i en debatt om hur det ska fungera på olika sätt..

Här följer ett utdrag direkt från eusverige.se, där man kan se hur besluten går, från text i EU:s grundfördrag till lagar och regleringar i Sverige

Hur besluten går i EU-systemet.

Här är de viktigaste instanserna som är inblandade i vår lagstiftning, och hur man samverkar. När man klickar på en beslut-institutionsruta kommer man till deras egen beskrivning av vilka man är.  (På eusverige.se får man också en pop-up-text som ger en sammanfattning när man musar över rutorna.).

 

Beslutsordning

EU-grundlagen EU-domstol EU-kommissionen Ministerrådet EU-parlamentet Centralbanken Regeringen Riksdagen Myndigheter Europeiska Rådet Folket Genomförande Tolkning Överklagan Förslag Medling Beslut Direktiv Förordning Införda direktiv Impulser Strategier

 

Sammanfattande texter kring beslutandet

Här finns till exempel de texter som visas som pop-upper på kartan hos eusverige.se

Den styrande EU-grundlagen, de samlade grundfördragen, där det står skrivet hur EU ska fungera, vilka idéer som ska styra politiken, många sakfrågepolitiska regleringar och en del föreskrivande om kommande lagstiftning, se eusverige.se och dess huvudavdelning.

Beslutinstitutioner

EU:s domstol (Europeiska Unionens Domstol), utsedd av regeringarna gemensamt,  övervakar att EU-grundlagen följs och behandlar olika anmälningar och överklaganden om att någon EU-institution, något land, någon kommun, något företag eller någon organisation inte agerat enligt fördragen eller de beslut som härletts ur densamma.

 EU-kommissionen (Europeiska Kommissionen)  består av formellt opolitiska tjänstemän, vars ledning, 28 kommissionärer, är utsedda av regeringarna tillsammans för att driva EU-politiken. (I praktiken oftast före detta ledande nationella politiker). Kommissionen har i stort sett ensamrätt på att ta initiativ och författa de lagförslag, som ska uppfylla EU-grundlagens idéer. Varje förslag ska alltså motiveras med en text ur grundfördragen, och man ska inte ta råd av nationella politiska instanser. Man fattar också många smärre avgöranden på egen hand och övervakar att tagna beslut följs. Lobbyister, särskilt från storföretagen, har ett betydande inflytande på beslutsprocessen,  som också involverar konsultationer med nationella myndigheter.

 Ministerrådet, (Rådet) består av ministrar från de olika regeringarna, däribland Sveriges regering, som träffas i Bryssel med jämna mellanrum, en från varje land. De avgör i frågor som betraktas som större, oftast tillsammans med det folkvalda EU-parlamentet, om Kommissionens förslag ska antas, ändras eller förkastas. Länderna har olika röstvikt beroende på deras storlek. Här ett redskap för att se hur röstningen faller ut beroende på vilka länder som röstar för. Det behövs 55 % av röstpoängen representerande 65% av hela EU:s befolkning för ett beslut med kvalificerad majoritet (det normala).

EU-parlamentet (Europaparlamentet) består av 751 folkvalda politiker från medlemsländerna, utsedda via allmänna val. De beslutar parallellt med Ministerrådet om de flesta av Kommissionens förslag, och de bägge måste vara överens. Förslagen kan om det behövs skickas fram och tillbaka mellan parlamentet och ministerrådet upp till 3 gånger, i försök att komma överens, inkluderande ett beslut i en förlikningskommitté. Parlamentet har ett internt regelverk som reglerar arbetssättet.

Triloger  På senare tid har man infört informella trepartsmöten mellan grupper från parlamentet, ministerrådet och kommissionen på tidiga stadier i beslutsprocessen för att söka nå beslutsförslag, ofta innan den första formella behandlingen i parlamentet och ministerrådet. Det minskar möjligheten att följa beslutsprocessen, men snabbar oftast på densamma. Se en engelsk text om hur det går till.  Här en äldre, något kritisk text, (från parlamentarikern Jens-Peter Bonde)

Europeiska Rådet (Europeiska Rådet) är ett namn på regeringschefernas toppmöten, som med Lissabonfördraget är en egen officiell EU-beslutsinstitution, med sin ordförande, (”Presidenten”), och har fått vissa formella beslutsrättigheter. Man förväntas dra upp de stora riktlinjerna, och vid behov initiera fördragsändringar.

Centralbanken  (Europeiska Centralbanken) (eller här) har som uppgift att bevara prisstabiliteten hos euron, göra valutatransaktioner och förvalta euroländernas valutareserver. Man utses av regeringarna men agerar självständigt från den politiska beslutsprocessen i övrigt, och sköter penning-  och räntepolitik. Europeiska Centralbanks-systemet  innefattar även centralbankerna i icke-euroländer.

Svenska regeringen, utsedd av statsministern,  skickar ministrar till Ministerrådet för att tillsammans med ministrar från de andra medlemsländerna ta ställning till beslutsförslagen från kommissionen. oftast i samverkan med EU-parlamentet. Man rådfrågar riksdagen via EU-nämnden innan man skickar ministern. När ett direktiv är antaget på EU-nivå föreslår regeringen för riksdagen hur direktivet ska införas i Sverige.

Svenska riksdagen, utsedd i allmänna val, tillsätter statsministern och är Sveriges högsta beslutande och lagstiftande organ. De flesta lagarna kommer i dag från EU-systemet, och riksdagen fattar beslut om införande av EU-direktiven i svensk lag, där mindre variationer får förekomma.  Man har också ett ansvar när den styrande EU-grundlagen ska ändras. Ibland, med ett antal års mellanrum föreslås fördragsändringar av EU-grundlagen som regeringskonferenser eller konvent på EU-nivå kommit överens om, och dessa förslag måste godtas av alla länders parlament för att gälla. En möjlighet är att ordna folkomröstningar om dessa, vilket sker i en del andra länder. Riksdagen berättar också hur EU fungerar via Riksdagens EU-upplysning  – tel  020-250 000

Svenska myndigheter   (eller  här) är alltmer inblandade i EU-politiken. Man skickar representanter till Bryssel för att delta i planeringen av nya kommissionsförslag och man är de som ska se till att EU-besluten genomförs i Sverige, med Kommissionen och Domstolen som yttersta garantier att så sker.

Europeiska Rådet (Europeiska Rådet) är ett namn på regeringschefernas toppmöten, som med Lissabonfördraget är en egen officiell EU-beslut-institution, med sin nya ordförande, (”Presidenten”), och har fått vissa formella beslutsrättigheter. Man förväntas dra upp de stora riktlinjerna, och vid behov initiera fördragsändringar.

Svenska folket ska ju vara utgångspunkten och målet i vår demokrati. Vi utser Riksdagen i allmänna val vart fjärde år, liksom Sveriges 20 representanter i EU-parlamentet vart femte år. Mellan dessa val är det upp till oss att söka påverka våra villkor på alla nivåer, via engagemang av olika slag, det finns till exempel en del formella metoder, som EU:s medborgarinitiativ eller kommunala folkomröstningsinitiativ eller medborgarförslag. Och naturligtvis via aktivism och påstötningar, debatterande mm.

 

Beslutprocesser inom systemet

Ändringar av EU-grundlagen. Detta är en grundläggande beslutsprocess, som i sin omfattande form har dragits igång oregelbundet med ett antal års mellanrum, hittills  i huvudsak för att utvidga samarbetet och öka EU:s befogenheter, senast inför Lissabonfördraget, vars ändringar gäller sedan 2009. Statscheferna beslutar antingen om ett konvent där parlamentariker från EU-parlamentet och nationerna ingår eller – för mindre ändringar – tar fram ett gemensamt förslag själva. Ändringarna måste sedan godkännas av alla medlemsländernas parlament för att gälla, och får på så sätt en demokratisk förankring, som fungerar bäst i den mån förslaget tydliggörs i ländernas debatt, där medierna har en viktig roll.

Genomförande av EU-grundlagen. I de samlade grundfördragen anges vilken politik som ska genomföras, ibland i ganska detaljerad form. Det är EU-kommissionens uppgift att ta sig an det som står i texten och se till att de politiska idéerna där genomförs, genom att författa förslag till beslut och själva besluta om vissa mindre frågor. Man ska också bevaka att besluten genomförs nationellt.

Tolkning av EU-grundlagen. Domstolens uppgift är att tolka innehållet i EU-grundlagen och döma till rättelse mot vite (böter)  i tolkningstvister och godkänna eller ogiltigförklara lagar från kommissionen eller medlemsländerna.

Överklagan av EU-beslut eller nationella beslut. Om en EU-institution eller en nationell domstol anser att någon inblandad instans inte agerar i enlighet med EU-grundlagen eller de lagar i form av direktiv, förordningar eller beslut som sprungit ur denna, kan man överklaga till EU-domstolen.

Förslag. EU-kommissionen författar olika typer av förslag, som skickas vidare inom systemet. De viktigaste är direktiv och förordningar, som skickas till Ministerrådet och EU-Parlamentet för att behandlas i deras gemensamma beslutsprocess. Man har också många kontakter med lobbyister och med nationella myndigheter i beslutsprocessen.

Medling. Om ett kommissionsförslag vandrat fram och tillbaka mellan Ministerrådet och EU-parlamentet två gånger utan att man enats, tillsätts en förlikningskommitté av representanter för Kommissionen, Ministerrådet och EU-parlamentet för att söka hitta en kompromiss. Kommitténs förslag måste sedan godkännas i både Parlamentet och Ministerrådet för att ett beslut ska vara fattat.

Beslut. När beslutet är fattat på EU-nivå skickas det till alla medlemsländer för genomförande. Detta ska ske inom en bestämd tid.

Direktiv är en form av beslut, som går via de nationella parlamenten. De innehåller mål som ska genomföras, ibland detaljerade sådana. Det lämnas en viss möjlighet att utforma lite olika lösningar i olika länder. Regeringarna lägger förslag om detta till riksdagarna för beslut, som i princip måste antas.

Förordningar är en form av beslut som gäller direkt i alla medlemsländer utan vidare behandling där. De hamnar direkt hos nationella myndigheter, som ska administrera dem och se till att de efterlevs. Det förekommer också direktverkande beslut som rör enskilda, företag eller institutioner.

Införande (implementering) av direktiv. Regeringen lägger alltså förslag till riksdagen om hur genomförande av direktiven ska gå till. Riksdagen har i princip att godta dessa förslag, om man vill ändra det får det inte ske på ett sätt som strider mot direktivets mål.

Impulser och strategier från Europeiska Rådet. På toppmötena dras olika riktlinjer upp, aktuella problem ventileras och agendan inom hela EU påverkas. Man tar ibland initiativ till fördragsändringar.

 

Mer om beslutsformer

När besluten är fattade så kan de antingen gälla direkt i alla länder, som förordningar och beslut, eller passera de nationella parlamenten, däribland Sveriges riksdag, som direktiv, som måste genomföras, men i viss mån kan anpassas nationellt. Antagna  EU-lagar tar över befintlig svensk lagstiftning, inklusive grundlagen och administreras sedan av svenskt rättsväsende och myndigheter. EU-kommissionen  övervakar beslutens genomförande, och kan vid behov dra länder, kommuner eller företag inför domstolen eller fatta egna beslut kring kontroversiella frågor som uppstår i medlemsländerna.

 

Typer av beslutsförfaranden

Besluten på EU-nivå går till på lite olika sätt beroende på vilka frågor det handlar om. Det som beskrivs på kartan kallas det ordinarie förfarandet. EU har själva tagit fram en karta över detta förfarande, med fler detaljer. Dock har man som ofta inte tagit med fördragens grundläggande roll i bilden, och i stället listat olika institutioner som kan ”uppmana” kommissionen att lägga förslag. I det sammanhanget bör man också nämna de många starka lobbyistorganisationernas roll.

Sveriges regering har listat vilka beslutsprocesser som enligt fördragen ska tillämpas för olika typer av frågor (artikelnumren stämmer inte i det länkade materialet):

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet – ministerrådet (med kvalificerad majoritet) och parlamentet tillsammans

Här en omfattande handbok för de verkligt intresserade, som i detalj beskriver hur det ordinarie förfarandet fungerar idag, med de informella trilogerna, som ta alltmer plats i systemet.

Ministerrådet ensamt med enhällighet – ska höra parlamentet

Särskilda lagstiftningsförfaranden  –  andra varianter, som t.ex enhälligt ministerråd med godkännande av parlamentet

 

Här är en listning av beslutstyper för olika frågor från kommissionen, på engelska, som också visar vilka nya befogenheter som tillkommit med Lissabonfördraget.

Och så här beskriver EU:s hemsida hur det fungerar, med länkar till olika undersidor.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *