Inlägget gjort

Under ytan

Fiskar kommer inte undan
med ständigt vidöppna ögon
fuktade av havets sälta
möter de sitt öde

fiskarna blev kvar
när vi andra sökte nya element

nån halvmiljard år senare
kan du möta deras outgrundliga blick
och för oss uttryckslösa ansikte
när du drar upp dom
för att införliva deras kroppar med din
med krokar genom ansiktet
eller i hundratal tillsammans
kvävandes i samma luft
som din egen kropp villkorslöst kräver
du kan då vara tacksam för
att du slipper se in i deras inre

metandet
en dödlig meditation
betraktande en korkbit
lyssnande till kluckandet mot klinkerna
väntande
hoppandes att kroken inte fastnat i ögat
förbarmande bryter vi nacken av den fångade
om vi är modiga
och inte vill se dem flämta efter vatten
sprattlande
långsamt stelnande

det finns fiskar som kan så mycket konstiga saker
byter kön, ruvar sina barn i munnen, orienterar med elektricitet
gräver ner sej i dyn eller kastar sej upp i luften
klättrar uppför lodräta vattenfall
anlägger vackra mandalor i havsbottnens sand
till sin älskade
ja, vad ska man göra
när man har att diskret hålla sej undan
de övervattniska utvecklingarna och konflikterna
om inte odla sina egenarter
låta världen vara i fred,
och röra sej fritt,
som fisken i vattnet
med öppna ögon
kanske – en förebild