För några år sedan förfasade vi oss (=några av oss) över videoklipp från Kina på folkmassor, där folk gick på stan med datagenererade ramar runt ansiktena. De på så sätt porträtterade personerna var utsatta för statens kontroll. Varje avvikande handling eller beteende kunde registreras tillsammans med personens identitet via matchning mot passfoton och andra bilder. Om man inte gjort något olagligt, men betett sej ”onormalt” kunde man ändå på så sätt utestängas från olika statliga funktioner och tillträden i det kinesiska samhället, ”för säkerhets skull”. Det handlade om ansiktsigenkänning, ett nydanande övervakningsverktyg, att användas i de alltfler uppsatta övervakningskamerorna. Med detta kan alltså hågade myndigheter ha koll på sina medborgare ”live” på stan också, i valfria utemiljöer, inte bara på internet eller via efterhandsstudier av övervakningsfilmer i brottssammanhang.
Nu har vår regering bestämt sej för att ta över detta den kinesiska statens favoritverktyg. På känt manér hävdar man att det bara ska användas i yttersta undantagsfall, när man jagar mycket farliga brottslingar, och med domstolsbeslut före, utom när det är bråttom, något som polisen själv bestämmer. Ett historiskt studium av andra tvångsmedels öden visar att det finns ett mönster här. Det kallas för ändamålsglidning. Med tiden ändras reglerna för tvångsmedlen, så att de får användas för allt mindre brott och i allt fler situationer. Många landar i att de får användas för ospecificerat ”förebyggande av brott”, enligt så kallad preventiv lagstiftning. Och under tiden byter de namn, övervakningskameror blev trygghetskameror, visitationszoner blev säkerhetszoner, Vi får se vad ansiktsigenkänningen kommer att kallas, när den nu röstats igenom av de stora partierna, som oftast sker. Justitieminister Strömmer menade i radio att metoden är bra för att ”skydda brottsoffer”. Kan det nya namnet bli skyddsfotografering kanske?
Inför de knepigaste restriktionerna för det grundlagsskyddade privatlivet brukar man också tajma presentationen till perioder då folk har annat för sej än att bevaka sina mänskliga rättigheter. Som inför semestern eller – särskilt populärt – strax före jul. Så när vi pysslat inför julen, introducerades ännu ett steg i vad som ser ut som en kamp om att vara det mest övervakade samhället. Om Kina kan så kan ”vi”. Eller? Dags att stanna upp och se över den framväxande övervakningsstatens samlade konsekvenser för privatliv, experimentell kreativitet och ömsesidig tillit mellan makthavare och medborgare, något som lagrådet med flera också talat om.
Här är lagrådsremissen om förslaget.
Här kan man läsa om EU:s AI-förordning:
Enligt artikel 5.1 h i AI-förordningen är det förbjudet att använda AI-system för biometrisk fjärridentifiering i realtid på allmänt tillgängliga platser för brottsbekämpande ändamål. Förbudet trädde i kraft den 2 februari 2025.
Men — ministrarna i ministerrådet lyckades få till en massa villkorade undantag som svenska regeringen snabbt ansåg gällde i stort sett alltid, i förebyggande syften till exempel. Och ”absolut nödvändigt” är det förstås alltid. Så nu vet vi. Lagen träder i kraft 1 juli.
Upptäckte just ett knep regeringen använt för att få lugn och ro kring ansiktsiktsigenkänningen på stan. Man basunerade ut förslaget innan det var antaget av riksdagen som om det redan var antaget, med ikraftträdande och allt. Och de stora medierna följde med, ingen motståndare presenterades utan till exempel det där exemplet från England. Sålunda var det ”ingen idé” att till exempel lobba riksdagsledamöter i ärendet. Så skapas tystnad i opinionen. Och lagen antogs i veckan, någon som märkte?
Svenska media har inte gjort mycket väsen av förslaget om kinesisk typ ansiktsigenkänning på stan, men i dag var det ett litet inslag i Studio ett – från England! Inte Kina alltså, för man har också börjat komplettera det kameratäta London med obligatorisk identifiering av dem som vistas på gatorna. Det blev ett antal ”folk på gatan-intervjuer” med folk som sa sej nöjda med det hela och att man inte hade något att dölja, klassikern. Polismyndigheterna berättade om hur bra det var, och på slutet hade man faktiskt med en röst som sa att det hade varit bättre att ha kvar lite frihet. Denna röst översattes inte till svenska och följdes av ett snabbt avbrott av ämnet.