Det är inte alltid så lätt
Webbplats-
    karta
Loppis

Lätt skrämmande iakttagelse

Åkte tunnelbana häromdagen.  Alla (90% kanske)  sitter som vanligt försjunkna i sina mobiler. Då  hör man plötsligt hur tågvärden (eller om det var föraren?)  stänger av det automatiska stationsutropet och börjar spexa och prata om lite av varje, den fantastiska utsikten och sånt, ungefär.
Jag myser och tittar mej runt i vagnen. INTE EN KOTTE tittar upp från mobilen eller på annat sätt reagerar på hans föreställning.  Fortsatt försjunkna, oberörda.   För att tala med På Spåret:  Vart är vi på väg?


Kommentera gärna

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *



Andra texter i Samhälle / Antropologi