Stockholms Universitet
Socialantropologi 1
Ekonomi: Värden, resurser och miljö – VT25
Hemtentamen
Antropologi och ekonomi.
”Ekonomi” (efter grekiskans oikos ~ hus ) som etablerad vetenskap har två sidor, en sida som söker beskriva och förklara cirkulationen av ”varor, tjänster, arbetskraft och kapital” i ett samhälle och dess hushåll och företag, en annan sida som söker beskriva hur aktörer bör bete sej i olika situationer av ekonomisk betydelse, hur statens, företagens och hushållens ”ekonomier” bör skötas. Antropologin närmar sig ekonomin från det första perspektivet, men inkluderar därtill många flera aspekter och intresserar sej för partikulariteter, motiv och kontexter kring många former av värden och värdeskapande som finns i ett samhälle, oavsett om pengar är inblandade.
Den etablerade ekonomiska vetenskapen är beroende av matematik och andra kvantitativa ”redskap”, något som karaktäriserar det mesta av det kunskapssökande som hör till det i 1700-talets upplysning grundade industriella tänkandet. Att förstå världen var att kvantifiera den. Eftersom ekonomin tog sej an människors beteenden krävdes ett antal väsentliga reduktioner av ”det mänskliga” för att få kvantitativt hanterbara storheter att arbeta med. Det brukar beskrivas som att människan reducerades till en ”economic man” (Sahlins 1972:13-14), bestående av några egenskaper som går att ”räkna” på, egenskaper som från de renodlat humanistiska synsättens perspektiv utesluter mer än vad som inkluderas. Till dessa tillskrivna egenskaper hör att människan agerar efter vad som förefaller omedelbart gynnsamt från ett egocentriskt perspektiv, (något som faktiskt ofta benämns ”rationellt”), att hon aldrig gör något som hon inte vill, och att hennes begär är omättliga och obegränsade. Utifrån det härleds till exempel att högre löner gör att man vill lönearbeta mer. Denna syn på människan medför att man räknar med en ständig knapphet av önskvärda ”produkter”. Därtill anses economic man ha full insikt om det som finns att förvärva, tingens och tjänsternas funktioner och kvaliteter. Penningvärdet är det enda värde som räknas i sammanhanget, hos för övrigt neutrala ”produkter”, (Simmel 2020:353).
För antropologin som söker ta ett helhetsgrepp på människan och samhället, inkluderande både yttre mätbarheter och inre upplevelser, kulturella skillnader och flerdimensionella kontexter framstår ekonomin och de traditionella ekonomernas syn på människa och samhälle som avsevärt begränsad, även om de mänskliga egenskaper som traditionella (nyliberala) ekonomin förutsätter kan förekomma och förekommer ibland och i vissa sammanhang.
Genom sitt studium av icke-industriella samhällen synliggör den ekonomiska antropologin många icke mätbara perspektiv på sociala fenomen och omsättning av värden, fenomen som sedan lättare kan spåras också i västerländsk ekonomisk utveckling.
Ett fenomen som är osynligt i traditionell ekonomi är ”inalienable possessions”, på svenska kanske ”icke omsättbara ägodelar” (min övers.). Weiner definierar det som ”What makes a possession inalienable is its exclusive and cumulative identity with a particular series of owners through time” (Weiner 1992:33). Det är alltså tillgångar som ”hör till” en grupp, t.ex. en klan i Melanesien (a.a.26) eller en adlig ätt under Europas feodaltid (a.a.33ff) och har stor symbolisk betydelse, relaterande till ”heliga” ting och företeelser. De kan också utgöras av immateriella fenomen, som sånger och berättelser. Vissa typer av de o-omsättbara ägodelarna kan omsättas under speciella omständigheter, i huvudsak tillfälligt och symboliskt, och då förväntas egendomen senare återföras till ursprungs”ägarna” , till exempel när den som avhändat den avlidit, då via ett ”återköp” till den ursprungliga gruppen. Sådana överlåtanden fungerar som socialt kitt mellan de inblandade grupperna. Detta fenomen återfinns både bland tobrianderna (mapula) och de medeltida adelsmännen, avseende mark, som dock kunde överlåtas för gott till munkar som permanent socialt band till dessa och den andliga och materiella värld de stod för.
I en modernare kontext kan man spåra icke-omsättbara ägodelar i många former, som dock sällan används för symboliska utbyten. Släktklenoder, symboliska föremål och yttringar hos olika grupper (t.ex. halsdukar och ramsor hos fans till idrottsklubbar) fungerar dock som manifestation av ett gemensamt förflutet, äkta eller fiktiva genealogier (a.a.33), på sätt som Weiner beskriver i sin definition ovan.
Ett annat betydande ekonomiskt fenomen där antropologin vidgar den ekonomiska begreppsbildningen är när det gäller produktiv eller reproduktiv verksamhet som sker utan penningutbyte. En verksamhet som diskuteras i sammanhanget är det moderna hushållsarbetet, som förbisetts i ”ekonomiska sammanhang”, men som framträder i ett antropologiskt perspektiv, särskilt när det ses i ljuset av studier av förindustriella samhällen som jägare och samlare, liksom enklare jordbrukare, utan grundläggande penningekonomi där hushållet är primärt som ”ekonomisk” enhet och utgångspunkt (Sahlins 1972:68-69).
I nutid kan man också se, i och med internets framväxt, hur ett nytt fenomen med avancerad produktion av programvaror , kunskap och kultur som sker utan penningomsättning uppstått. I det sammanhanget kan man också se hur hemmet och hushållet blivit alltmer en del i ett globalt nätverk, och där även betald ekonomisk verksamhet kan äga rum, vilket undergräver argumenten om hemmet som en isolerad ö.
Ett tredje sammanhang där antropologin vidgar ekonomibegreppet är gåvornas värld, som särskilt studerats av Marcel Mauss (1872-1950). Han anammade ett begrepp från Polynesien vid namn hau, som där betydde ungefär the spirit of a possession, ett fenomen som knöt ett ting eller en företeelse till en person eller en grupp (klan), som uppstod när företeelsen gavs som gåva till en annan och som följde med till mottagaren som en förpliktelse att återgälda. I detta finns också en plikt att ta emot, eftersom en vägran skulle betraktas som fientlig. Denna hau ”vill alltså hem”, men det behöver inte ske i närtid eller via samma sak (Mauss 2016:70).
Mauss skiljer också på gåvor, som man ger till gudar eller heliga personer och presenter mellan ”likstående”, och han anger fem motiv till att ge gåvor, baserat på hinduisk tradition: Plikt, intresse, rädsla, kärlek och medlidande (a.a.169).
En annan ”osynlig” faktor för den kvantitativt kalkylerande ekonomin är närhetens betydelse för grad av reciprocitet, ”koncentriska moraliska cirklar”. (Grabers introduktion till Sahlins:xvii). Se även (Simmel 2020:351)
Vi kan sammanfattningsvis alltså säga att antropologin på många givande sätt kan bidra till förståelse av ekonomi. Antropologin bjuder oss att se ett bredare spektrum av hur människor resonerar kring och hanterar värden än den etablerade ekonomiska vetenskapens mittfåra. Den ger oss en grund för att på avgörande sätt kritisera brister och stimulera en vidare syn hos den dominerande ekonomins förespråkare och institutioner.
Litteratur:
Mauss, Marcel, 2016, (1925) The Gift – expanded edition, selected annotated and translated by Jane Guyer, University of Chicago
Sahlins, Marshall, 1972, Stone age economics , Routledge
Simmel, George, 2020, (1903), The Metropolis and Mental Life The Palgrave Encyclopedia of Urban Literary Studies
Weiner, Anette, 1992 Inalienable Possessions: The paradox of Keeping- While giving , University of Californina press, https://www.jstor.org/stable/10.1525/j.ctt1ppcbw.6
Arbetsdelning och alienering
Vi människor är unika varelser på många sätt. Ett sådant är att vi, i kraft av vår mentala kapacitet och vår flexibla och välutrustade kropp kan påverka vår omgivning på otaliga olika sätt. Flexibiliteten innebär också att vi kan använda vår tid att utveckla kapaciteter till nära perfektion eller finna helt nya sådana. Eftersom vi är sociala varelser med grundläggande behov och begränsad livstid har vi, i olika utsträckning i olika tider och kulturer, använt denna medfödda mulitkapacitet till att dela upp olika sysslor och uppgifter mellan oss, för att på så sätt låta olika individer och grupper utveckla vissa speciella förmågor och använda dem till det gemensamma sociala livet.
En aspekt av detta är vad som i modernare samhällen kallas arbetsdelning, ett begrepp som via arbetsbegreppet avskiljer vissa verksamheter från ”övriga livet” på olika sätt, oftast verksamheter som regleras via löner, arbetstider och fixa arbetsroller. Begreppet, som hör hemma i traditionell ekonomisk ”industriell” diskurs, har sedan använts av antropologer för att betrakta även icke industrialiserade samhällen, där särskilda begrepp för ”arbete” i västerländsk mening inte existerar. Man har då i stället sökt särskilja verksamheter som har med materiell ”nyttig” produktion att göra.
Handlingen eller åtgärden att ge upp en förmåga, att överlåta eller föra över den till andra, inklusive via arbetsdelning, kan i ekonomisk antropologi hänföras till ett omfattande begrepp, kallat alienering. Begreppet är kraftfullt generaliserat, och kan användas på ”enheter” eller ”företeelser” som för över en viss kapacitet till andra enheter, som kan vara individer, grupper, institutioner eller teknologier. I mindre socialt komplexa samhällen, som hos jägare och samlare eller mindre mekaniserade jordbrukssamhällen sker sådan alienering i mindre utsträckning, delvis på grund av att samhället inte nyttjar så många produkter och roller, så fler kan vara mångkunniga (Sahlins 1972:10). Det ”behövs” alltså inte arbetsdelning i större omfattning, utöver att man överlåter ett fåtal praktiska och andliga funktioner till specialister.
Funktionen av den storskaliga arbetsdelningen i industrialismen, förutom den rent instrumentella, har uppfattats på olika sätt. James Steuart (i Weiner 1992:28) menar att ”economic ties that linked people through the division of labor as producers of different commodities were the ”cement binding society together.”. Han ser alltså arbetsdelningen som främjande social sammanhållning. Ett annat perspektiv har framhållits av marxistiskt inriktade forskare som beskriver hur förlusten/alieneringen av helhetskontroll, upplevd mening och tillgång till frukterna av ens arbete snarare skapade konflikter. Begreppet alienation används ofta för att beskriva de upplevelsemässiga frukterna av denna typ av alienering.
I gränslandet mellan modernitet och traditionellt gruppbaserat liv hittar man exempel på personer som vägrar att alienera kontrollen över sin tid till den moderna arbetsorganisationens arbetsdelning, krav och strukturer. Catadorerna, arbetarna på soptippen utanför Rio föredrar i stor utsträckning att rå över sin tid och tenderar att föredra att sortera sopor på tider som passar dem före att ta ett tidsreglerat jobb, som ofta också kan framstå som mindre meningsfullt till innehållet. (Millar, 2018:90-93) Detta fast man gärna skaffar det formella bevis som krävs för att kunna ta en ”normal anställning”. En viktig del i det man vill behålla är de sociala relationer som är möjliga och skapats med stöd i den relativt fria tiden på soptippen. Sitt perspektiv på världen och sammanhanget med deras återvinningsarbete på tippen var inget man alienerade, vilket visades av hur catadoren Glória med hjälp av ekonomisidorna i en dagstidning förklarade för Millar utsikterna för priset på återvunnen plast och kartong (Ibid 124).
En extrem variant av kravet på självständighet och kontroll över tiden manifesterar naturvännen och ”kulturella avhopparen” Eustace Conway (Gilbert 2002), som i motsats till catadorernas sociala samhörighet sökt uppnå maximal frihet för sej själv, frihet från att alienera såväl tiden som många av livets nödvändiga funktioner till samhällsorganisationen, som husrum och mat, genom att bosätta sej i skogen och leva av vad den gav. Sitt sociala sammanhang och en mindre inkomst skaffade han genom att då och då hålla föredrag och undervisa om sitt självreglerade levnadssätt. Han betraktade samtidigt detta liv som ett förverkligande av en amerikansk dröm att ”reda sej själv”.
Liknande attityder var rådande inom de kulturellt inriktade delarna av sextio- och sjuttiotalens radikala ungdomsrörelse, värderingar som visade sej mycket svåra att manifestera, och som möjligen kan sägas leva kvar hos dagens kulturellt inriktade personer som ett visst nedvärderande av nio-till-fem-livet, till förmån för ett ofta mindre betalt, men tidsmässigt friare sätt att verka.
Folkgrupper som traditionellt har liknande inställning till plats och rörlighet som Conway är jägarfolk som Bushfolket (i södra Afrika, i dag kallade San) och Murngin ( i norra Australien i dag kallade Yolngu). På grund av deras rörliga livsstil har de minimerat sitt behov av materiella ting att bära runt på. De har minimal arbetsdelning och vill inte alienera sin förmåga att med lätthet förflytta sej över långa sträckor. Överhuvudtaget saknas traditionellt drivkraften till det vi kallar materiell utveckling; vissa jägarfolk har till och med uppvisat en slående ovilja att vårda och ordna sina tillhörigheter, särskilt gåvor från andra (Sahlins 1972:13).
Det värdemässigt neutrala begreppet alienering inom ekonomisk antropologi kan alltså vidga perspektivet på hur verksamheter uppstår och fördelas i olika samhällen, där ”arbetsdelning” i västerländsk industrisamhällskontext endast ger en begränsad bild av vad som händer, ett ofta ytligt penningrelaterat perspektiv. Antropologins intresse för helheter kan skapa förståelse för fler sektorer och nivåer av samspel och värderingar i ett samhälle.
Litteratur:
Gilbert , Elizabeth, 2003, The Last American Man , Riverhead Books
Millar, Kathleen M , 2018 Reclaiming the discarded – Life and Labor on Rios Garbage dump, Duke University Press
Sahlins, Marshall, 1972, Stone age economics , Routledge
Weiner, Anette, 1992 Inalienable Possessions: The paradox of Keeping- While giving , University of Californina press, https://www.jstor.org/stable/10.1525/j.ctt1ppcbw.6
av Gustav Peebles:
Bedömning: A
Datum: 2024-04-30
Kommentar: Simply excellent! No need to say more, other than thanks.
