En intressant upplevelse häromsistens i Kanalplans lilla korv- och kaffestånd. jag beställde en fika, och ungdomarna bakom disken undrade om jag skulle ha kanelbulle eller kaka. Ungdomarna såg förbryllade ut och jag insåg att lanserandet av ”Det svenska fikat” som en turistfälla hade återvänt hem. Lite trevligt kanske, för i min värld kunde man ta en fika ihop utan tilltugg. Men låt gärna fikat etableras lite tydligare så ska jag fråga efter en kopp kaffe, när det är det jag vill ha. MEN, det som inte får missas när det gäller en svensk fika är att det ingår påtår. Ett ”äkta” gammalt fik har dunkar med nybryggt kaffe stående mitt i lokalen, där man kan förse sej efter behov och lust. Med tanke på råvarans relativa billighet är det inget problem för konditorierna, ”fiken”, men något som är främmande för de amerikanska kaffekedjorna. Och andra små företagare som söker slå mynt av det svenska fikats internationalisering, men missar den fria tillgången. Åtminstone behåll påtåren. Och, jo, jag fick påtår på Kanalplan.
Det svenska fikat har ju så mycket skrivits och talats om att jag inte har något bra mer att säga. Och visst förväntar vi oss att på ett vanligt kafé eller konditori få en påtår, men då är ändå kopparna ofta inte så stora. Och sedan vill kaféägaren inte gärna ha någon som sitter timme efter timme och jobbar med sin dator och upptar en plats. Det handlar ju självklart om ekonomi och det kostar att driva verksamheter.
Kedjorna som Espresso House och liknande erbjuder sällan eller aldrig påtår, men där får man oftast en rejäl kopp/mugg kaffe som är nybryggt och smakar kanske lite bättre, ger en viss kompensation för den uteblivna påtåren. Också lite bättre utbud än traditionellt kafé. Inte så ofta tårtor eller bakelser.
Och det här om man kan fika me te eller saft, tja. Fika kommer ju av ordet kaffe. Och ska det vara tilltugg, bulle, kaka, smörgås eller bakverk för att kallas fika beror väl på. Jag vill oftast ha något till kaffet i alla fall. Men en slät kopp är nog fika också den.