(en dikt på versmåttet hexameter)
————————————————————————
Medan vi väntar förgäves att livet ska visa sin mening
fyller vi stunderna lätt med samhällets påbjudna gester
Med eller utan ett jobb, det vill säga en plikt åt nån annan
gör vi vårt bästa så meningslösheten beskuggas av fliten
plikttrogna följer vi anvisat manus för tillvarons turer
Om vi vid lysande tillfällen anat en djupare gåta
frestande oss med vibrerande närvaro stöpt i den tysta
sinnesbakgrundens befriande tomhet och anad försoning
glider den känslan och insikten åter iväg till sin boning
lämnande oss i en undran och längtan till liknande stunder
Kanske ändå med en insikt att livets mysterium bjuder
känslan och tanken på resor att uppleva så som dom skapas
som på teatern, där du kan beskåda ett drama på nyfiket avstånd
fast med dej själv som aktör i din egen berättelses manus
då kan du låta dej känna men ändå behålla en klarhet
inse att tiden är ung och att inget är nytt under solen
Se på en fågel, en ek eller kanske en irrande insekt
låt dom ta del i din pjäs som bekanta med liknande uppdrag
alla som håller balansen i dansen till fromma för alla
Stenar som väntar att malas till sand och fördelas i havet
senare åter stå upp som brinnande lava ur djupet
Tids nog finns tid för allt som kan hända att pröva sin stämma
bortom förbryllade sinnens försök att begripa sitt syfte
kämpa för saker du tror på och vila i livets mysterium
kanske förbliver ditt öde som uppgift när kroppen har lämnats
droppen i havet du sår kan bidra till världshavets sälta
