Det finns ett antal teser som vi (åtminstone ekonomerna) burit med oss de senaste decennierna, som upprätthåller ett samhälle där de som har makt över andra fruktar förändring. Är dessa teser trovärdiga?
• Jag tror inte på den osynliga handen, på att världen blir bättre av att alla främst ser till sina omedelbara egoistiska behov. Den är en ödesdiger ursäkt för omoraliskt beteende och snäva perspektiv.
• Jag tror inte på den eviga ekonomiska tillväxten, att den skapar livsglädje och hållbar miljö. Den föröder möjligheterna att i stället låta ekonomierna blomma, till förmån för kunskap, kreativitet, samvaro och marginaler för grundbehoven åt alla.
• Jag tror inte på marknadskrafterna. Jag tror alltså inte att de finns. De är uttryck för en dålig metafysik. Vad som finns är människor som – i bästa fall – brottas med sina motiv.
• Jag tror inte på den storföretagsledda globaliseringens välsignelser, att deras kvartalsbokslutstänkande skapar rättvisa och positiv utveckling i världen. Den skapar arbetslöshet i de rika länderna och kulturell utslätning och hinder för självständig utveckling i de fattiga länderna.
• Jag tror inte på att internationella storföretagsinvesteringar automatiskt skapar demokrati, Att Kina, Burma, Uzbekistan m fl blir demokratiska av att utländska bolag tjänar pengar där. I stället passar diktaturernas ”stabilitet” och slutenhet som hand i handske åt företagens förhandlare. Storföretagens auktoritära strukturer blir föredömen för de stater vars billiga arbetskraft de nyttjar.
• Jag tror inte på att alla blir lyckligare av att de rikaste blir rikare, att det sker någon sorts ”droppa ner”- effekt, från deras konsumtionsnivåer, till allas fromma. Folk blir olyckligare av att se dem segla iväg, medan de rika själva ibland upptäcker att de inte blir lyckligare heller.
• Jag tror inte på att inflationen är värst för de fattiga. Att pengar sjunker i värde drabbar främst de som har pengar.
• Jag tror inte på att sanningen bara kan nås genom att titta på saker utifrån och ”räkna på det”, att vi egentligen inte har någon insida alls, på sin höjd en hjärna som en slags styrande maskin i huvudet. Alla sanningar är överenskommelser mellan människor som upplever och reflekterar.
• Jag tror inte på att ”de viktigaste nyheterna” alltid är katastroferna och de negativa händelserna i övrigt. Nyhetsförmedlingen stärker oss i pessimism och uppgivenhet. Det viktigaste är alla goda exempel som aldrig når oss.
• Jag tror inte på att vi behöver starka regeringar – jag tror vi behöver kloka regeringar.
• Jag tror inte på att effektivitet alltid handlar om att öka tempo, specialisering och ekonomisk lönsamhet. Effektivitet kan också handla om hur man använder naturresurser och mänskliga resurser, det kan handla om kvalitet, långsiktighet och breda perspektiv.
• Jag tror inte på kriget mot terrorismen – eller gängen, eller pedofilerna eller knarket eller den toxiska maskuliniteten – , olika sätt att hålla människor passiva i rädsla, mycket effektivare skrämsel än vad självmordsbombarna själva kan sprida. Det är dags att lägga av krigsmetaforerna, den upptrappade repressiva lagstiftningen, och gärna krigen.
Jag tror däremot på att vi håller på att genomskåda de här sakerna.
Anders Erkéus
